Ma 2019

Efter åratal av otacksamma roller som sjuksyster och liknande så fick Octavia Spencer sitt välförtjänta genombrott när hon vann Oscar för rollen i ”Niceville”. Nu återförenas hon med filmens regissör, Tate Taylor (som även har en roll som polis), för den här smått banbrytande skräckthrillern. För medan vi sett gott om kvinnliga psykopater på film så är en afro-amerikansk kvinna med Spencers ålder och utseende något av en första.
 
Hon spelar Sue Ann, en veterinärassistent i en småstad som börjar köpa ut alkohol till nyinflyttade tonåringen Maggie (Diana Silvers) och hennes vänner. Sue Ann bjuder hem ungdomarna till sin källare och ordnar glatt och generöst fester åt sina nya vänner. Men Maggie anar att något inte står rätt till och snart börjar Sue Ann bli hotfull och.
 
Den här typen av film skulle inte fungera för en sekund utan en sådan suverän skådespelerska som Spencer i huvudrollen. Hon såväl skrämmer med sina sneda leenden och stirriga blick som berör när hon kämpar med traumatiska minnen och omgivningens nedlåtande behandling. Sue Ann är ingen omotiverad galning utan en emotionellt ärrad människa, med en historia som gör att man kanske inte sympatiserar med men åtminstone förstår henne.
 
Spencer ger Sue Ann både kött och blod och markerar tydligt att det är en dam man inte muckar med. Hon balanserar mästerligt den manipulativa, kusliga sidan såväl som den känsliga och mänskliga. Tyvärr har hon sådan stark närvaro att hennes motspelare bleknar i jämförelse. Maggie är en ganska ointressant hjältinna och hennes vänner har desto ännu svagare personligheter. Det hjälper till viss del att vi skäms bort med duktiga birollsinnehavare som Juliette Lewis (förvånansvärt trovärdig som ensamstående mamma), Luke Evans och Allison Janney.
 
Filmens stora svaghet är manuset och det är ingen överraskning att det är manusförfattaren Scotty Landes (”Workaholics”) första filmmanus. Även om här finns ett viktigt budskap kring konsekvenser av trakasserier och mobbning så tar man inte möjligheten att djupdyka i ämnet och skrapar istället försiktigt på ytan till förmån av en mer konventionell psykopatthriller. Glöden dör lite varje gång Spencer försvinner men det är desto mer energi när hon dyker upp igen. Hon gör på egen hand den här intressanta men ojämna filmen klart värd en titt. ”Ma” är kanske ingen ny ”Farlig förbindelse” men Octavia Spencers Sue Ann är en psykopat man inte glömmer i första taget.