Madagaskar 2005

Dreamworks ger sig åter in i leken kallad dataanimation på film. Hittills har de mest fått smisk av Pixar, eftersom man försökt dölja kassa historier med kända röster, exempelvis ”Hajar som hajar”. Samtidigt var ju den första ”Shrek”-filmen en fullträff och även om uppföljaren var överdrivet hipp så var den helt ok den också.

Med ”Madagaskar” hamnar de någonstans mittemellan ”Hitta Nemo” och ”Superhjältarna”, vilket inte är dåligt alls. Här har vi fyra sköna zoodjur, showlejonet Alex (Stiller), slackande flodhästen Gloria (Pinkett Smith), hypokondriska giraffen Melman (Schwimmer) och inte minst den uttråkade zebran Marty (Rock), som efter en ångestladdad födelsedag helt plötsligt befinner sig långt ifrån sitt trygga hem.

Uppväxta och vana vid moderniteter som elvärme och mat serverat på fat, är kulturkrocken på en ö med endast vilddjur total. Och väldigt, väldigt rolig! ”Madagaskar” fungerar hysteriskt bra som en komedi och skratten kommer tätt och hjärtligt. Väl valda röster gör inte saken sämre, Ali G som den partyälskande lemulen Julian är guld och armépingvinerna är helfestliga. Det finns också förvånande många skämt ämnade mot den mer mogna delen i publiken.

Enda invändningen är att filmen överlag saknar någon som helst emotionell anknytning. Visst finns det en liten söt sidohistoria om att man inte äter sin vän, men den moral som fanns i ”Shrek” syns det inte röken av. Å andra sidan är det ganska skönt med en tecknad rulle som vågar vara konsekvent i sin humor och inte slänger in någon sliskig intrig för att dryga ut biljettpriset. Det är snarare så att den perfekta speltiden gör att man vill ha mer, vilket är ganska ovanligt nuförtiden.

Med ett fantastiskt soundtrack och dessutom snygg animation är ”Madagaskar” en film du gärna återvänder till. Kalas, Dreamworks!

ONÖDIGT VETANDE Madonna, Gwen Stefani och Jennifer Lopez var tänkta att ge röst åt flodhästen Gloria innan Jada Pinkett Smith till slut valdes ut.