Made in France 2015

Nytt försök. Senhösten 2015. Bättre lycka nu? Nej, inte direkt. 130 döda och över 350 skadade i nya attentat av IS, och för en andra gång fick "Made in France" skjutas upp. När den nu slutligen är här får vi en film som är så starkt färgad av händelserna den aldrig hann inspireras av att det överskuggar allt den egentligen är. För egentligen är det här en medioker dramathriller, men känslorna den väcker i samklang med vad som verkligen sker i världen är utan tvekan obehagliga. 

"Made in France" berättar hur som helst historien om en journalist som ska infiltrera en terroristcell i Paris. Med sin muslimska bakgrund lyckas Sam, spelad av Malik Zidi, lätt och smidigt hamna mitt i en grupp religiösa fanatiker ledda av den volatile och våldsamme Ahmed.

Väl på plats höjs insatserna markant när de mystiska, aldrig namngivna organisationsledarna beordrar den lilla nystartade cellen att utföra terrordåd mitt i Paris, och för den beläste och pacifistiske journalisten Sam visar sig fönstret för att dra sig ur redan vara stängt.

Som thriller betraktat är det här mellanmjölk. Spänningen stegras aldrig till några vidare höga nivåer och karaktärerna är svåra att förhålla sig till. Sam är en lättsmält och lite tystlåten karaktär som för det mesta håller sig i bakgrunden. De andra unga männen som utgör cellen är stenkorkade, impulsiva, eller vilsna, om inte en mix mellan alla tre, och deras individuella motivationer för att vilja döda otrogna västerlänningar hålls diffusa. Kanske medvetet, kanske inte.

En ljuspunkt är Malek Oudjail, som spelar cellens fanatiskt övertygade ledare. Han äger varje scen han är med i med sin otäcka intensitet. 

Långt innan filmen hänger sig åt de gamla standardklyschorna med gisslandrama och skottlossning och svettigt förräderi, så lägger sig faktiskt verkligheten som en stor våt filt över hela produktionen. Utan bakgrunden hade "Made in France" varit glömd på en timme, men mot vad vi faktiskt fått uppleva den senaste tiden etsar den sig på något sätt fast i minnet. 

För det är ju så; någonstans i en källare i någon gudsförgäten stad sitter i detta nu några unga, vilsna män och planerar att döda oss, och det är på alla sätt tragiskt att det är just det som gör "Made in France" så obehaglig, när det egentligen bara rör sig om en högst medelmåttig fransk thriller.