Maggie's Plan 2015

Maggie (Greta Gerwig) en studievägledare i New York har bestämt sig för att skaffa barn själv eftersom hon inte har förmågan att få sina förhållanden att vara längre än några månader. Spermiekandidaten är utvald (saltgurksproducenten Guy) och allt är planerat när hon möter John (Ethan Hawke), olyckligt gift med den excentriska och självcentrerade Georgette (Julianne Moore) – båda akademiker inom något som är svårt att uttala utan att vricka tungan. 

I Maggie finner John någon som tar hans författardrömmar på allvar och kärleken spirar. Men livet blir förstås inte så enkelt som Maggie hoppas på. Speciellt inte som John och Georgette har en oerhört stark relation, och inte bara på grund av de två  gemensamma barnen. 

Det som följer får nog ses som en av de mest absurda kärlekstrianglar jag sett filmatiserad och det står snart klart att planen som Maggie kokar ihop och som titeln syftar på antagligen är något helt annat än att yngla av sig. 

Har ni sett Greta Gerwig i "Greenberg", "Damsels in Distress" och "Frances Ha" så blir ni inte förvånade över vilken karaktär hon spelar även här i "Maggie's Plan". Det är nämligen exakt samma person – den något förvirrade tjejen med klumpiga uppsynen som verkar aningen trög trots att hon egentligen inte alls är korkad. Ärligt talat så är jag ofantligt trött på att se henne i den här rollen igen. 

Om det vore en karaktär som det var lätt att bli förtjust i så skulle det vara en sak, men trots att John inte är någon drömkarl direkt – även om han kommer med epitetet ”tros-smältare” – så känns det lika sannolikt att det skulle uppstå romantik mellan honom och Maggie, som att vi nånsin kommer att få se fröken Gerwig i en roll där hon utstrålar någon form av styrka och skärpa.

Ethan Hawkes John känns mer som en avdankad version av hans förvisso aningen pretentiösa, men samtidigt underbara Jesse från ”Before”-trilogin. Här kan man inte låta bli gilla honom trots att han egentligen beter sig rätt svinigt. Men han gör det i alla fall bra och övertygande. Det är inte många skådespelare som lyckas med bedriften att övertyga publiken om att det är han som är offret när det också är han som vänstrar, men Hawke fixar det. 

Julianne Moore är alltid fantastisk, men Georgette är en tuff nöt att knäcka. Det är uppenbarligen en karaktär som ska ha drag av det absurda. Emellanåt är det kul, men ibland blir det bara... just det – absurt. Varför de gjort henne till danska förstår jag inte heller. 

Men även om handlingen och tonen spritter iväg åt alla möjliga håll och är lika omöjliga att få ordning på som en skock yra höns, så innehåller manuset en massa vass dialog och humorn är sådär befriat skön. Det blir en del klingande skratt. 

Speciellt gör bikaraktärerna och Maggies bästa vänner, de gifta Felicia och Tony, sitt. Spelade av Saturday Night Lives Maya Rudolph ("Bridesmaids", "Away We Go") och Bill Hade ("Superbad", "Trainwreck") är de experter på tajming och leverans av de bitska kommentarerna, och gnabbandet till trots är de ett par som faktiskt ger skenet av att vara lyckliga tillsammans. 

Regissören Rebecca Miller som också skrivit manus har en intressant samling filmer under bältet – finstämda "The Ballad of Jack and Rose", generationsdramat "Pippa Lees hemliga liv" och så nu "Maggie's Plan" – en riktig New York-film med tydliga influenser av Noah Baumbach, men det går även att skönja något av Woody Allens kufiska drag. Miller är i alla fall inte rädd för att prova nytt och det är något att respektera.