Mala Noche 1987

När "Mala Noche" nu visas i Sverige är det premiär. En som dragit ut på tiden för trots att filmen gjordes 1985 tog den sig som independentverk aldrig in på svenska biografer. "Mala Noche" är en filmatisering av  författaren Walt Curtis halvbiografiska novell och blev också den då 33-årige regissören Gus Van Sants långfilmsdebut. En historia om Walt, arbetandes i en butik i ett nedgånget område i en okänd stad. När han en dag möter Johnny, en mexikansk yngling som så många andra tagit sig över gränsen till amerika, blir han blixtförälskad. "Mala Noche" som ordagrant kan översättas "Dålig Natt" är en film om kärlek och åtrå. Blind, galen och i många hänseenden dålig sådan. 

Gus Van Sant är och har alltid varit en regissör med stark integritet. Det märks tydligt genom hans karriär men likaså i hans arbete. Det är oftast stilrena tagningar som kännetecknar hans filmer och såklart den handfasta känslan av erfaren pondus. Redan efter "Mala Noche" som vann vår filmskapare både status och rykte kontaktades han av filmbolaget Universal. En kontakt som inte varade länge på grund av oenighet om vilken riktning hans filmskapande skulle gå. Istället fortsatte han sitt egensinniga arbete med produktioner som "Drugstore Cowboy", "My Private Idaho" och kanske den mest välkända "Good Will Hunting".

Och ”Mala Noche” är en speciell film. Ogenerat smutsig, ja nästan äcklig. Direkt från stadens bakgator utan överslätning formas en historia med ett sällsynt perspektiv. Vid tillfällen är det otydligt på gränsen till klumpigt. Missar som synliga kameror och rekvisitadetaljer tyder på avsaknad av den filmiska säkerhet som Gus Van Sant senare fått. Mediokert skådespeleri blandas med rent dålig och det är en härva av känslor som lämnas till biobesökaren att nysta upp. Allt mot en bakgrund av stämningsfull men diskret musik varvat med en voice-over som blir dialogen i filmen.

Att "Mala Noche" filmats i svartvitt skänker en riktig rännstensatmosfär. På ett nästintill berörande sätt förlänger och förstärker Gus Van Sant denna känsla genom sin skickliga hantering av ljus och skuggor. Som homosexuell själv har han brytt sig förvånansvärt lite över hur han framställer sin huvudkaraktär i filmen. Men det är inte heller det som är fokus. Utan att väja för stereotyper och fördomar har han genom åren skildrat människor i samhällets utkant, så också här. Walt törstar efter närhet och målet för hans åtrå blir Johnny som dock finner honom konstig och nästan motbjudande. Med språkbarriären som hinder utvecklas en underlig och schizofren relation dem emellan. Det blir också en nästintill schizofren känsla man lämnar biografen med. ”Mala Noche” är en intressant tidskapsel som påbörjar en historia som vi idag befinner oss mitt i. Ett första steg för en av vår tids mest omtalade regissörer men mitt i allt går det inte att bortse från de brister som sänker filmen. Emellanåt är det intressant och gripande men också tråkigt och amatörmässigt. En stabil trea helt enkelt.