Malcolm & Marie 2021

På ytan perfekt, bakom kulisserna betydligt mer komplext. Till synes stabila Malcolm och Marie återvänder till sin lyxvilla efter filmpremiären för Malcolms nya film. Den knivskarpa spänningen ligger i luften, både i nervös väntad på recension men även sinsemellan det vackra paret. Han är uppumpad från sin stora kväll, medan hon är uppgiven och frustrerad av att ha glömts bort ur hans tacktal. Vad som i hans ögon kan ses som trivialt, visar sig bara ligga i startgroparna för ett betydligt djupare samtal dem emellan.

Uppvisad i elegant svart och vitt, för ”Malcolm & Marie” tankarna till ett dåtida Hollywood i all sin glans och miltals ifrån nutida högintensiva, och specialeffektstunga blockbusters. Genom att klä av färgen från rutan, återgår vi även till det enkla filmskapandet där talang och ord faktiskt får stå i rampljuset. Gillar en visuellt attraktiv filmkonst, eller det vackra som bara språket kan medföra, är det en ren fröjd att betrakta Malcolm & Maries mer än långa kväll.

Trots den relativt korta speltiden (1 tim 46 min) känns det som att vi har känt både Malcolm och Marie ända sen de träffades. Så uttömmande är manuset – och så pass stor insyn får vi i deras stormiga relation. Det är mängden av aktuella ämnen som betas av; idén om det manliga geniet, medberoenderelationer, den fördomsfulla filmindustrin, och emotionell misshandel. Allt kokas ner i det bubblande gnabbandet mellan två minst sagt passionerade personer.

Hållandes i pennan är Sam Levinson, som även är skaparen bakom råsvarta tv-serien ”Euphoria”, och han verkar ha hittat en musa i Zendaya. Likt hennes rollfigur Rue, har även Levinson målat upp Marie som en karaktär fylld till brädden av emotionellt bagage, som likväl kan reagera med explosiv styrka som en avslagen likgiltighet. Att Levinson är van vid sin skådespelerskas alla styrkor går igenom skärmen, för här får hon visa upp ett både brett och högt register av känslor.

Filmens två titelnamn är också de enda personer vi möter under filmens gång. Inspelad under sommarens pandemitider är enkelheten i filmen troligen något vi kommer att få se mer av. Hela produktionen följde alla tillgängliga säkerhetsåtgärder, och trots att den initiala tanken säkert inte var menad så kan hela filmen ses som en allegori för det karantänliv som vi många fått utstå – instängda i ett hus, där det bara är vår egen tillvaro och mentala styrka som vi kan tampas med.

Kärlek är sällan svart eller vit, utan målas i allt från ljusa och romantiska rödrosa toner till gråmulna och komplexa färgskalor. Valet att berätta det intensiva parets argumentfyllda kväll i svart och vitt ger en extra elegans åt något som egentligen är en vardag för många par. Gråskalan känns aldrig gammaldags, eller monoton, utan tack vare det sprakande manuset spänner utöver något så trivialt som färgklickar.

”Malcolm & Marie” blir aldrig långtråkig, men hade inte skadats av ett något mer händelserikt innehåll. Men realismen, talangen, och speciellt vad som Zendaya kan bjuda oss på i framtiden är faktorer som definitivt håller lågan tänd ända in i kaklet.