Malcolm X 1992

Spike Lee regisserar en film om en hjälte i den svarta medborgsrättskampen. En mer perfekt matchning mellan verk och skapare av verket är svår att hitta. Få filmskapare har i sina filmer lika kompromisslöst som Lee belyst färgades svåra situation i USA. Man kan till och med säga att han har satt det budskapet mer i förgrunden än det konstnärliga uttrycket.

 

Att det här är ett personligt verk råder det inte minsta tvivel om. Man förstår det redan i öppningen. Denzel Washington hörs i en ljudinspelning hålla ett av Malcolm X brandtal där han förklarar den vite mannen skyldig till brott mot mänskligheten samtidigt som vi bevittnar den verkliga videoupptagningen när poliser i Los Angeles 1991 brutalt misshandlade den svarte Rodney King. Budskapet är tydligt. Den kamp som Malcolm förde är inte över så länge problemen finns kvar. Den amerikanska flaggan bränns och kvar blir ett X. Filmen har efter det min totala uppmärksamhet.

 

Trots att huvudpersonen hyllas så är det här ändå en skildring av en komplicerad människa som utvecklades i sin attityd till livet och i sina åsikter under sina levnadsår och Lee tar sig som medförfattare till det starka manuset tid att visa den processen. Hans respekt för Malcolm hindrar honom inte från att exponera även dennes dåliga sidor. Ännu mer anmärkningsvärt är att budskapet som kämpen spred inte beskrivs som ensidigt positivt. Nyansrikedomen gör så att vi tar filmen på större allvar.

 

Det här är en enormt välgjord produktion som återskapar de tidsperioder och miljöer som berättelsen täcker på ett levande sätt. Från den fattiga barndomen mot slutet av 20-talet till det välkända slutet 1965 så känns inte en enda miljö eller en enda kostym falsk. Lee uppvisar stor känsla för bildspråk hela vägen. Här har regissören lagt ner lika mycket omsorg på det konstnärliga som på budskapet. Mest sticker de svängigt livfulla scenerna från danslokalerna på 40-talet och den brutalt omskakande finalen ut.

 

Denzel Washington gör sin karriärs mest imponerande insats i den här filmen och det säger inte lite med tanke på att han alltid är grymt bra. Han prickar in alla känslor inklusive ung och naiv levnadsglädje, skrämmande hotfullhet, religiöst uppvaknande, obeveklig kampanda och mod inför döden med samma magnifika trovärdighet. Övriga i den stora ensemblen gör även de högklassiga prestationer.

 

Temana rasism och religion utgör berättelsens grund. Till och med skildringen av Malcolms kärleksliv har ett val mellan en vit och en svart kvinna att göra för honom. Engagemanget i organisationen Nation of Islam dominerar hans livshistoria. De politiska tankar som framförs är grovt provocerande för framför allt vit publik och Lee håller inte tillbaka när han ger dem filmisk slagkraft. Scenerna med Malcolms intensiva tal inför publik tar fram det bästa i både Denzel och Spike.

 

"Malcolm X" är en käftsmäll till drama som med näven i luften och enorm auktoritet hamrar in ett viktigt budskap och samtidigt skildrar en stor man på ett gripande mänskligt sätt. Nästan tre och en halv timme försvinner när man slukas upp av upplevelsen. Det här är en av tidernas bästa biografier på film och ett av konstformens viktigaste verk någonsin.