Malignant 2021

Visst känns det här välbekant redan från första scenen. Ett läbbigt gammalt mentalsjukhus med blinkande lampor sätter stämningen. Ett inlåst monster - eller något? - försöker ta sig ut med våld. Den kvinnliga psykiaterns repliker är som tagna ur en dålig skräckfilm. Är detta ett skämt, någon slags film i filmen? Nej, inser jag snart. Det är bara James Wan som inspirerats av b-rysare och gör sin egen version, väl medveten om vilka knappar han ska trycka på för att få igång sin blodtörstiga publik.

Inte nog med monsterskräck. Polanskis paranoida thrillers och italienska giallo-mästare får också sippra in, och såklart en hel del av de spökfilmsklyschor som Wan och andra har förfinat de senaste åren. "Malignant" kunde lika gärna ha hetat "Sinister Activity: The Devil Made Me Do It Chapter Two" då filmen är ett potpurri av allt möjligt snaskigt ur genren.

Huvudpersonen Madison bor i ett alldeles för stort hus med alldeles för många mörka hörn, och det verkar inte finnas någon logik för hur och när dörrar öppnar sig själva. Välbekanta skräckscener knyts samman av ett mysterium, som verkar så korkat att man skäms. Inte ens de två poliserna som kallas in vet hur de ska bemöta den galna kvinnan som påstår sig se visioner av makabra mord. Här gäller bara att bita ihop, stänga av hjärnan och följa med på den vilda resan, även för oss som tittar.

Visuellt stjäl man friskt även från David F. Sandbergs "Lights Out" och "Silent Hill"-spelen - kalla det homage om du vill. "Malignant" gör inget anspråk på att vara originell, men när regissören vrider till storyn några varv extra blir man till slut både överraskad och lite lycklig. En urspårad final bevisar att planen aldrig var att uppfinna hjulet på nytt - snarare att underhålla skiten ur oss.

På sätt och vis är detta skräckårets "Tenet" - en ambitiös vision som är toksnygg att se på, även när man knappt hänger med i var handlingen är på väg. För jo, det är en lyxig produktion. Kameraåkningarna genom snygga miljöer, ackompanjerade av ruggiga ljudeffekter och atmosfärrik musik gör sig riktigt bra i en biosalong. 

Särskilt skrämmande blir det aldrig. Men mycket gore är att vänta. Regissören själv har dock jämfört filmen vid en actionthriller, och jakten på en okänd mördare får ta mycket plats. Samtidigt är humorn aldrig långt borta. Detta är inte en film som tar sig själv på alltför stort allvar, det bör inte du heller göra. 

"Malignant" är inte en film för alla smaker, fast jag misstänker att mer kräsna skräck-afficionados redan vet bättre än att vända sig till James Wan för sina kalla kårar. Själv har jag aldrig varit särskilt road av filmer som "The Conjuring" eller "Insidious", men kapitulerar till slut ändå för detta härligt skruvade och opretentiösa skräck-potpurri, som har potential att bli en blivande kultfilm. Och Annabelle Wallis - en ny scream queen är född!