Man of Tai Chi 2013

Keanu Reeves regidebuterar! Är det någon där ute som faktiskt blir det minsta exalterad av det? Nu är den här i alla fall, inte oväntat direkt på DVD här i Sverige (det är ändå trots över tio år sedan senaste "Matrix"-filmen...). Självklart har han gett sig en av huvudrollerna och försöker ge prov på ombyte genom att spela skurken, en man så ond att han förvarar sina mördarhandskar och svarta mask i en portfölj.

Hjälten är en kamsportare (Tiger Hu Chen) som kämpar med att både hålla sig själv, sina föräldrar och den gamle mentorn med visdomsord (en gubbe med lite mindre roligt skägg än Uma Thurmans lärare i "Kill Bill") på fötter. Lämpligt nog får han ett saftigt erbjudande om att slåss i den sluge Donakas (Reeves) illegala klubb. Ska vår godhjärtade hjälte sälja sin själ till Djävulen?

Ja, kanske borde Reeves bett om några skådespelartips från Al Pacino, hans motspelare från "Djävulens advokat". Han är rent av bedrövlig och bristen på ansiktsuttryck mer uppenbar än någonsin. Han dödar varje scen med sitt envist enformiga tonfall och när han försöker grimasera, skratta ondskefullt eller - jag skojar inte - ryta (!) mot kameran så åker skämskudden storlek XL fram.

Och det är synd för som regissör är han inte helt åt skogen. Det är en lättsmält om än väldigt konventionell och förutsägbar actionhistoria där fokus ligger på några imponerande och välkoreograferade fightscener. För kampsportsälskare är det riktig mumma när stuntmannen Chen och hans motståndare på film ger prov på kraftiga skickligheter.

Berättelsen om den ädla mannen som frestas av kapitalismen är knappast banbrytande men går ner med sitt simpla budskap. Det är dessutom en snygg film där man förutom de häftiga fighterna även brer på med läckra ljusspel och snitsiga high tech-miljöer med allt från talande speglar till fingerstyrda plattskärmar. Endast en genant bilkrasch ser generande digital ut

Egentligen är det Reeves malplacerade uppenbarelse som drar ner betyget, inte minst med tanke på att han är den enda amerikanen i hela filmen. Han är visserligen i oförskämt bra form för en 49-åring men som alltid lämnar han spel en del att önska. Ska man summera nivån på hans insats så låter hans kinesiska motspelare mer bekväma med sina engelska repliker än han gör på sitt eget språk. Och då har han ändå en sidekick som plågsamt försöker vara rolig på ett sätt svarta komiker ofta är i Hollywood-produktioner.