Mañana 2009

"Mañana, Mañana" betyder typ slappa. Ta det lugnt, det löser sig. Gör inte idag det du behöver göra imorgon.  Och när imorgon blir idag, så skit i att göra det ändå.  Det är den ultimata livsfilosofin för slackers som vägrar växa upp. Tänk typ Jay och Silent Bob i alla Kevin Smithfilmer någonsin. De oroar sig knappast över sina räkningar. (Frågan är om de ens har en  bostad). Men nu är det Manuel Conchas svenska långfilmsdebut vi ska fokusera på.

Regissören har rötter i Chile och låter följdaktigen filmens huvudrollsfigur vara  den chilenskättade Marco (spelad av Francisco Sobrado), en drygt 20-årig kille som bor med sin familj i en hyreslänga i Malmö och jobbar på servicehem. Marcos största dröm om att få till det med en tjej. Hans bästa polare Mattias (Hans -Christian Thulin), en svennebanan och parkeringsvakt har redan flickvännen Petra (Alexandra Dahlström)  sedan flera år tillbaka. Marco måste step up to the plate! 

När han får en ny het chef  (Helena af Sandeberg i en förnedrande spånig roll) börjar han således stöta. Av någon helt obegriplig anledning väljer småbarnsmamman från Stockholm att ge sig hän åt den fumlande skötaren med sin efterhängsna hundblick. Deras affär kompliceras av att hon har en fördomsfull, halvrasist till pappa (som dessutom talar obegriplig rotvälskskånska!) Marcos ständigt skällande far är även han måttligt förtjust över valet av kärleksobjekt. Medan denna dramatik tar plats blir Mattias alltmer frustrerad och drömmer sig om att bryta sig ur greppet på sin irriterande flickvän har ställt in autopiloten på att omvandla förhållandet till en stockkonservativ kokong.

Manuset trampar in några riktmärken utan att kunna fullfölja dem på ett lyckat sätt. I slutändan blir "Mañana" en synnerligen platt buddymovie som inte säger mycket om någonting.  Inte ens den antydda rasistproblematiken utforskas utan lämnas hän gand ei luften. Marco är en alltigenom transparent karaktär och hans motiv och bevekelsegrunder är en gäspning. Hans släkt är som en enda stor schablon med den ständigt skällande men innerst inne välmenande farsan och lillebrodern vars gaser i mager ska stå för någon form av comic relief. Men värst är ändå Conchas pinsamma bruk av klyschiga scener som hämtade ur "Filmhandbok för amatörer". Den avslutande jakten efter bilen är en kalkon som skriker efter slakt. Manuset hade mått bra av en grundlig makeover.

Pressmaterialet trumpetar ut att regissör Concha vill motverka bilden av invandrare som kriminella gangstrar som viftar med vapen och vill tjäna snabba cash.  Kanske det, men han lyckas inte prentera någon särskild djup motbild. Tvärtom blir bristerna i hans egenhändigt skrivna manus extra tydliga när pressmaterialet stolt förklarar att Concha en dag insåg att "parkeringsvakter också är människor med känslor, lägenhet och flickvän" som rentav gör sig på film.  Kasta in några brinnande buskar, för här luktar det uppenbarelse! Jag säger bara en sak till publiken: kolla in "Expired" om ni vill se intressanta P-lisor. Där lyckas också regissören göra jobbet relevant utan krystade backstories.

"Mañanas" enda behållning är de scener där den sympatiske Mattias drömmer sig bort från tillvarons bojor.  Det skruvade i att plasthunden i badrummet bryter upp i sång eller att Mattias får en mardrömsvision av hur flickvännen går bärsärkagång i en bank är filmens ventil från dess egen trivialitet. Thulin har en komisk talang och charm som passar för den sortens scener. Annars är "Mañana" ett filmiskt resursslöseri som skulle må bra av en rejält grovjobb med manus och regi.