Måndag hela veckan 1993

Den bittre och cyniske meterologen Phil åker för femtioelfte gången i rad till den lilla staden Punxsutawney för att därifrån rapportera om ortens årligen återkommande stolta dag Groundhog Day. Efteråt har han bråttom hem fast kommer ingenstans på grund av en snöstorm. Nästa morgon vaknar han upp på hotellet igen och märker till sin fasa att gårdagen är tillbaka och att det åter är dags för Groundhog Day.

Bill Murray är verkligen lysande som den burduse och buttre Phil. Dämpat nedlåtande bränner han av sina repliker med exakt komisk timing. Och det går inte att inte tycka att han är kul. Just för att han inte alls verkar bry sig om att försöka vara det. 
Andy McDowell spelar Phils kollega Rita och gör sin paradroll som den väna och bedårande kvinnan som mannen vill ha, rättvisa. Men i jämförelse med Murray känns hon, inte helt förvånande, ganska så trist. Dels såklart på grund av just Murrays förmåga att sno all uppmärksamhet, men också för att filmen helt enkelt handlar om hans karaktär Phil och dennes vedermödor i sin nya vardag. Samtidigt som Rita i sin tur är dömd till att inte göra så mycket annat än reagera på hans tilltag.

Manuset är mycket fyndigt och tillåter flera roliga och tänkvärda svängar. Det finns en djupare och mer allvarlig botten till historien som handlar om den hårda insikten att den enda man kan förändra är sig själv. Men innan Phil kommit på detta får vi följa honom under hans enda dag när han kolesterol- och sockerchockar kroppen, raggar och ligger och till sist börjar testa självmord på det påhittigaste av sätt.

Även om karaktären är rolig och situationerna han hamnar i väldigt komiska, så hade jag kanske önskat att man skruvat till humorn ett antal varv. Utrymme till det finns men nyttjas inte riktigt. 
Det blir istället mycket upprepande efter ett tag. Kanske är det inte så konstigt att en film om just upprepning känns något tjatig, men då budskapet står klart rätt tidigt blir stora delar av filmens senare del trötta understrykningar av detta. Mitt intresse svalnar och även om det glöder till igen, är det då dags att knyta ihop säcken. Slutet som följer blir aningen forcerat och alldeles för gulligt.

Men för den originella storyn och den briljanta Bill Murrays skull är ändå "Måndag hela veckan" absolut värd att se. Under veckans alla dagar. Och, i filmens anda, möjligen se om igen efter det.