Mao's Last Dancer 2009

Huvudpersonen Li Cunxin (som vuxen spelad av skådespelardebuterande dansaren Chi Cao) handplockas som 11-åring av en högaktad dansskola och rycks bort från sin familj i den fattiga hembyn för att lära sig ballett i Peking. När han som tonåring får spendera en sommar i det härligt frigjorda Texas upptäcker han kärleken, både till dansen och en söt blondin, och inser att han kan förverkliga sina drömmar... Ja, ni hajar upplägget.

Li Cunxins historia är fascinerande, speciellt delen där han gör uppror mot sitt grovt kommunistiska och järngreppsstyrande hemland. Chi Cao är en sympatisk och väldigt charmig, om än kanske inte den mest stabile skådespelaren. Och att scenerna i Kina tillåts spelas på kinesiska av kinesiska skådespelare är inte bara ovanligt utan ger dem även en starkare ton av realism och inblick i en annan värld och dess kultur.

Men så fort berättelsen förflyttar sig till USA blir det ganska pajigt. Samtliga amerikanska karaktärer är fantastiskt trevliga, moraliska och eftertänksamma människor medan kineserna målas upp som galna, misstänksamma och skoningslösa tyranner. Att kommunismen inte var någon lekstuga måhända men att bunta ihop två skilda nationaliteter på ett så karikatyraktigt sätt är nästan generande rasistiskt.

Li Cunxin själv blir dessutom likt en korkad turist ett stort, bortkommet barn med stora ögon och "knäppa" egenskaper så fort han landar i de stolta staterna. Kärleken i hemlandet glöms således bort så fort han får syn på en snygg blondin med långa ben. Även om han lär sig det engelska språket så känns det som språkkommunikation hela tiden hindrar alla, inklusive publiken från att lära känna Li Cunxin. I en tidig scen på dansskolan i Kina säger han att han "inte förstår ballet". Men när han plötsligt gör det förstår man inte varför eller hur det gick till.

"Mao's Last Dancer" är som en något påkostad och välspelad TV-film. Det är gott om klyschor, moralkakor och en övertydligt symboliskt, "vacker" final. Dansscenerna är dock imponerande - ballettintresserade bör göra sig besväret. Skådespelaren Bruce Greenwood är fint lågmäld som homosexuell danslärare. Poängen med att låta Kyle MacLachlan dyka upp i slutet som advokat går mig dock förbi.