Map of the Sounds of Tokyo 2009

En dotter är död och hennes pappa klarar inte av sorgen. Han skyller allt på dotterns pojkvän och via sin assistent bestämmer han sig för att anlita en yrkesmördare för att döda honom och på så sätt få lite blodslig upprättelse. Denne yrkesmördare är den mystiske Ryu. Hon jobbar nattskift på fiskmarknaden och övrig tid lägger hon på professionellt dödande. Ryu får sitt uppdrag och tänker inte mer än vanligt på det, tills hon träffar den man hon ska få att försvinna. Amors pilar flyger och plötsligt ler Ryu igen. Men allt gott har tyvärr ett slut.

Likt en vacker svala utan leende svävar Ryu fram över Tokyos gator. Hon är varken människa eller djur, död eller levande. Hon är ett väsen som lyser upp när hon uppmärksammas men som släcker ner när någon kommer för nära. En karaktär regissören Isabel Coixet lyckats väldigt bra med.

"Map of the sounds of Tokyo" har en känsla som återfinns i Sofia Coppolas "Lost in translation". Tokyo skildras på samma sätt med mycket svepande bilder av neon och varma restauranger. Ryus vardag är vackert inbunden bakom en ljudridå med otrolig detaljrikedom. Inte mycket musik utan mer en väv av fågelkvitter, fotsteg och kommers. Dialogen är sparsam och istället för Scarlett Johansson som den ensamma kvinnan hittar man Rinko Kikuchi som är helt lysande. Tidigare har hon synts i "Babel" och den lite underskattade "The Brothers Bloom" och jag spår henne en ljus framtid, om hon bara får ordning på sin engelska.