Maps to the Stars 2014

David Cronenberg har inte gjort sig känd för att vara en snubbe med uppenbar komedi i sina verk. "Maps to the Stars" känns ändå som ett naturligt steg för regissören, som gått från flera kultförklarade rysare på 80-talet till att låta Robert Pattinson analysera sin sjuka omvärld genom rutan på en limousin i "Cosmopolis". Och även här får vi möta Pattinson i limo, den här gången som skådespelaraspirerande kändischaufför som får äran att introducera Hollywood för nyanlända Agatha (Mia Wasikowska). Och staden är full av överraskningar.

Här möter vi också Havana Segrand (Julianne Moore), avdankad skådis som lever i skuggan av sin prisbelönade mor. Många år efter moderns död får Havana chansen att spela en av hennes mest berömda roller i en remake. Här finns också Benjie (Evan Bird från "The Killing" är ett fynd), en bortskämd barnstjärna med en egen populär filmfranchise och alla de drogproblem som brukar komma på köpet. Deras liv ska bli mycket mer intressanta när en mystisk, brännskadad tjej från Florida flyttar till stan - peppad av Carrie Fisher, bara en sådan sak.

Som Hollywoodsatir är "Maps to the Stars" något ojämn, men väldigt underhållande. Dialogen är rapp och levererar flera skrönor om både snuskiga producenter och besatta fans - bli inte förvånad om flera av historierna bygger på verkligheten. Det namedroppas skådespelare och citeras från storfilmer, kul för filmnördar men efter en stund kan man bli mätt på alla referenser. Då kvarstår iallafall Julianne Moore, som står för de bästa scenerna och de skönaste känsloutbrotten. Cronenberg har gjort sin roligaste film.

Det handlar om kändisskap, sex, besatthet och pengar i dagens värld av sociala medier och skvallersajter, samtidigt som ett skruvat familjedrama tar form. Och, just det - får det vara lite spöken och mord på det? I "Maps to the Stars" ligger humorn ständigt nära det morbida och oväntade. När som helst kan skratten fastna i halsen. Thrillerelementen gör historien riktigt oförutsägbar ända fram till den mörka finalen.

Jag älskar stora delar av filmen, därför är det så tråkigt att det inte håller hela vägen. Inslagen av skräck och våld (och här känns väl Cronenberg igen som mest) hamnar aldrig helt rätt i den här annars så skruvade historien. Många av händelserna lämnar oss utan svar. Såvida han inte planerat att släppa ett facit à la "Mulholland Drive", där fansen kan få analysera detaljerna och hitta dolda hemligheter, lämnas publiken med flera stora frågetecken. 

Men, udda och kul är den här resan, tillräckligt för att rekommendera en enkelbiljett till Cronenbergs Hollywood. En blivande kultfilm för många.