Marcel the Shell with Shoes On 2021

Under en vistelse på ett Airbnb träffar filmaren Dean (spelad av Dean Fleischer-Camp) en liten snäcka med skor som pratar som ett brådmoget barn (röst av Jenny Slate). Dean bestämmer sig för att distrahera sig själv från sina relationsproblem med att göra en dokumentärfilm. Snäckan Marcel har tankar om nästan allt och delar gärna med sig, ställer många frågor och genomskådar sin nya följeslagare. Marcel och hans lite virriga mormor separerades från resten av familjen under kaotiska omständigheter, men kanske kan internet ge dem möjligheten att återförenas.

 

“Marcel the Shell with Shoes on” (Oscarsnominerad för Bästa animerade film) är en enkel historia som berättas med en rejäl dos uppfinnelserikedom. Hur en liten snäcka med ben och ett googly eye skulle ta sig genom världen är förmodligen inte en fråga du haft, men att få reda på svaret kommer vara en förtjusande liten resa som berättas i form av en låtsasdokumentär. 

 

Internet fick först stifta bekantskap med Marcel redan 2010, i en 3,5 minuter lång Youtubevideo som sen dess fått 33 miljoner visningar. När man ser kortfilmen nu är mycket bekant: den är regisserad av Dean Fleischer-Camp, Jenny Slate var röstskådespelare, och de skrev manuset ihop. Flera repliker dyker upp igen i långfilmen, men stop-motion-animationen har lämnats över till någon med mer avancerade kunskaper, så Marcel rör sig mindre ryckigt. 

 

Spontant känns det som att “Marcel” borde vara svår att omvandla till en långfilm - karaktären känns som någon som kanske är sötare i små doser - men det fungerar överraskande väl. Han får berätta om sitt lilla liv i lunkande takt.

 

“Marcel the Shell with Shoes on” kan ibland ligga farligt nära gränsen till irriterande gullig (se den kanske inte samma dag som du hängt med ett frågvist barn...), men i slutändan är bara att kapitulera för den lilla snäckan.

 

Det är en så fin, avslappnande film med sån uppmärksamhet för detaljer. Man fnissar till ibland åt Marcels många tankar (tänk att prata med ett intelligent, nyfiket lågstadiebarn med mycket att berätta och många frågor), men blir berörd på vägen. Det finns särskilt några scener med Marcel och hans mormor (Isabelle Rossellini) som visar svårigheten med åldrande bättre än många prisvinnande långfilmer. Filmen är ömsint och melankolisk utan att bli sentimental.

“Marcel” är en charmerande film du inte visste att du behöver i ditt liv - men det gör du verkligen.