Marcus & Martinus: Tillsammans mot drömmen 2017

"Tillsammans mot drömmen" handlar alltså om tonårsidolerna, de två enäggstvillingarna Marcus och Martinus från en liten by i norra Norge som på knappt två år varit mer aktuella än de flesta av oss aldrig någonsin kommer få erfara. De har när filmen börjar med en dröm, om att få spela inför ett utsålt Oslo Spektrum, och detta är historien om vägen dit. 

Vi får följa killarna från att de var bebisar till idag och se via hemmavideos, egna filmer och såklart en mer strukturerat dokumentering av både deras vardag hemma med familjen, i skolan med kompisarna och sedan deras mer yrkesverksamma unga liv i studion och på scen. Detta är absolut inget mästerverk till film, men det är en sevärd dokumentär om två vanliga killar och deras dröm och hur de fick den att bli sann. Som sådan är den också peppande för de unga drömmarna i publiken och ger dem dessutom mer än tillräckligt med avbilder på sina idoler.

Jag ser filmen i en fullsatt salong mestadels bestående av fans som skriker sig hesa genom filmen. Marcus och Martinus med familj är också där och det känns högtidligt och fint, även för mig som egentligen redan inledningsvis har ett hål i skallen på grund av dotter som är tokig i bröderna och spelar deras låtar timme in och timme ut hemma. Hennes engagemang är dock ingenting mot de övriga några år äldre mestadels flickorna som bokstavligen tjuter som brandvarnare så fort killarna ler i filmen, vilket de gör rätt ofta. När en glipa oskyldig pojkhud råkar synas är det som att taket ska lämna byggnaden och jag finner det något tradigt efter ett tag, fast också lite charmigt och snart lär jag mig veta när jag bör hålla för öronen.

Det som ändå gör det hela lite lätt oemotståndligt är att jag faktiskt helhjärtat känner att de här två sötnosarna förtjänar all bekräftelse och berömmelse de nu kan få för de är ju så gulliga när de kramar sin lillasyster och varandra.

Det blir inte helt trovärdigt och vissa händelseförlopp är en aning sökta då kameran alldeles för ofta är på plats och redo, varför dramaturgin känns regisserad och inte så ”äkta” som jag gärna vill ha det i en dokumentär. Det är ganska tydligt att det finns en plan med filmandet från början, men tack och lov verkar inte killarna lika medvetna om det varför man köper deras uttryck och ”agerande” trots den tydliga ramen.

Detta må för de flesta vara ganska onödig dokumentärfilm om två popkillar, knappt moppemyndiga, som inte varit i rampljuset mer än två år och egentligen bara har ett par (förvisso extremt populära) hits i rockärmen. Men faktum är att Marcus och Martinus säljer väl sin framgångssaga, som utan tvekan i detta format blir till ett stycke sött och tralligt filmäventyr och berättar den gulliga historien om två snälla bröder och deras vänskap och sammanhållning i en hård bransch, som kommer göra allt för att slita isär dem från varandra. Hoppas verkligen den inte lyckas. 


Filmen är ett måste för de unga fansen, men också intressant för deras föräldrar. Om inte annars så för att ändå se och eventuellt försöka förstå what the fuss is all about. Så se den om ni hör till någon av kategorierna.