Marianne 2011

Krister är en familjefar vars redan inte helt fridfulla tillvaro vänds totalt upp och ned när han förlorar sin fru i en tragisk bilolycka. Han står nu ensam med två döttrar - en nyfödd och en 18-åring - som efter olyckan lägger skulden för moderns död på honom och avskyr sin pappa. 

Dispyterna inom den krisdrabbade familjen växer sig allt större, och som om detta inte vore nog börjar Krister drabbas av hemska mardrömmar. Han vaknar upp skräckslagen mitt i natten och kan inte röra sig. Han får även känslan av att någon är närvarande i rummet när han vaknar upp. Någon som vill honom och hans familj illa. Denna närvaro är mer känd som en mytologisk varelse kallad maran, som nu verkar vara ute efter hämnd.

Jag hade själv till en början ganska höga förväntningar på Tegstedts "Marianne" efter att ha sett de två trailers som släppts och läst korta utdrag ur handlingen. När jag fick beskrivningen av filmen som ett svenskt drama med inslag av skräck visste jag inte riktigt var jag skulle lägga förväntningsnivån, men intressant lät det. 

Reaktionerna var högst blandade efter visningen på skräckfilmsfestivalen i Alingsås. Men i det stora hela verkade folk vara nöjda med vad filmen levererat. Själv måste jag säga att jag fann filmen ganska intressant. Den starka och dramatiska historien suger in tittaren i filmen, och man börjar under den dramatiska upptakten bekanta sig med och fatta tycke för filmens karaktärer, vilket förstärker de mer skräckfyllda händelserna längre fram i filmen.

Den svenska dramahistorien klickar faktiskt riktigt bra med inslagen av psykologisk och övernaturlig skräck. Det kan tyckas att man sett liknande genreblandningar tidigare, t.ex. i den svenska kultskräckisen "Besökarna", men detta känns ändå som något nytt. 

Filmens skådespelare gör med ett par undantag riktigt bra ifrån sig och mitt bland alla för mig nya ansikten dyker Peter Stormare upp i rollen som Kristers psykoterapeut, vilket var riktigt underhållande att se.  

Man lyckas förmedla karaktärernas starka känslor på ett väldigt övertygande och realistiskt sätt, det ger filmens helhet ett riktigt lyft. Även den mycket väl skildrade personliga utvecklingen hos huvudpersonerna och den välskrivna dialogen är något som starkt bidrar till filmens kvalitet. Fotot och färgsättningen förstärker på ett mycket skickligt sätt stämningen i "Marianne". De ljusare scenerna är mycket starkt och ljust färgsatta samtidigt som de mörkare mardrömsscenerna är väldigt grå/grönaktiga och kyliga. 

Filip Tegstedts "Marianne" är en intressant och stundtals riktigt gripande dramahistoria som kulminerar i en skräckinjagande final. Man får ta filmen för vad den är och inte förvänta sig en skräckorgie. Men det är väldigt kul att äntligen få se en svensk skräckfilm gjord på ett nytt och lite annorlunda sätt. Verkligen sevärt.