Mary & Max 2009

Filmen handlar om den åttaåriga australiensiska flickan Mary som av en slump börjar brevväxla med 44-årige Max som bor i New York. Varken Mary eller Max har det särskilt lätt i livet. Mary bor med sin mamma som dricker för mycket sherry och sin pappa som mest bryr sig om sina uppstoppade djur. Dessutom har hon inga vänner och är olyckligt kär i sin granne. Misär alltså. Max är en kraftigt överviktig man som har Asperger. Brevväxlingen mellan dem tar sin början i mitten av sjuttiotalet och fortgår under tjugo års tid.

Regissören Adam Elliot står även bakom Oscarsvinnaren "Harvie Krumpet" från 2003. Rösterna till huvudpersonerna görs av inga mindre än Toni Collette och Philip Seymour Hoffman. Eric Bana finns också med som röst åt den stammande grannen. De bidrar alla till den ljuvliga helhet som filmen utgör.

I första hand är det här en film om vänskap eller snarare jakten på en riktig vän. Alla som någon gång har känt sig ensamma (och vem har inte gjort det) borde känna att det gör lite ont i hjärtat samtidigt som det inte går att låta bli att le åt Max's tre livsmål; att ha så mycket choklad att det räcker hela livet, att äga hela The Noblets-samlingen och att ha en riktig vän.

Adam Elliots utgångspunkt med "Mary & Max" var också att avmystifiera Aspergers syndrom och alla de fördomar som finns om det. Jag måste säga att han lyckas väldigt väl. Max's ångestattacker och hans svårigheter att förstå andras signaler förklaras på ett enkelt och rätt självklart sätt. Det är ju logiskt egentligen - om det finns en askkopp varför slänger man cigaretten utanför? Och om det finns lagar varför ska de inte följas? Det är inga problem att följa med logiken i hans tankar.

Det sorgliga är förstås att hans problem att knyta an till andra gör det svårt för honom att hitta den där vännen som han så gärna vill ha. På sitt anonyma övervikts-möte blir han flirtad med men det tjänar ingenting till eftersom "att flirta är lika fjärran för honom som att jogga". Det går att hitta många oförglömliga citat från den här filmen.

"Mary & Max" lyckas med att skildra livets dysterheter med en stor portion humor mitt i all tragiken. Den väcker dessutom viktiga och intressanta frågor. Bara för att man har fått en diagnos måste man till varje pris sträva efter att bli botad? Icke att förglömma är Marys alla fyndiga frågor till Max i de många breven, som "Om en taxi backar blir chauffören skyldig dig pengar då?"

Förutom den mänskliga och gripande berättelsen så är "Mary & Max" också snygg att se på. Vi färdas mellan den bruna förorten i Australien och det gråa och trista New York. Även musiken är klockren. Så se till att snarast gå och se denna fina film som är full av klokhet, humor, värme och ofullkomliga människor.