Mary Poppins kommer tillbaka 2018
Synopsis
Emily Blunt är Mary Poppins, den praktiskt taget helt perfekta barnsköterskan med unika magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt, fantastiskt äventyr. I den här uppföljaren kommer Mary Poppins tillbaka för att hjälpa nästa generation i Banks-familjen hitta den glädje som saknas i deras liv. Den gåtfulla barnsköterskan får hjälp av sin vän Jack, en optimist som har till yrke att tända lamporna på Londons gator, och som sprider både ljus och glädje.
Info
Originaltitel
Mary Poppins Returns
Biopremiär
25 december 2018
DVD-premiär
6 maj 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
Barntillåten
Längd
Fantasifullt förtrollande och helt fenomenalt fint
Med en magisk Emily Blunt i titelrollen är det här en nygammal äventyrsmusikal i samma härliga anda som sin föregångare, klassikern ”Mary Poppins” från 1964. Och den är faktiskt, hör och häpna, nästan lika bra! Denna färggrant fantasifulla och fantastiskt fina film är så charmig och härlig att jag ler länge efter att den tagit slut.
Mycket hänger givetvis på Emily Blunt och hur hon axlar Julie Andrews roll som den självsäkra och spralliga supernannyn Mary och tacksamt nog gör hon det med största övertygelse!
Emily har, liksom Julie, en otrolig utstrålning som går rakt genom duken. Hon sjunger fantastiskt bra, har perfekt timing och agerar avslappnat med sina unga medspelare. Dessutom har hon ett riktigt fint samspel med den hyfsat okände Lin-Manuel Miranda som spelar hennes sidekick, ljusväktaren Jack.
Filmen utspelar sig på 30-talet, i den stora depressionens London. Vi får följa de två syskonen Michael och Jane från förra filmen, som nu har hunnit bli vuxna. Michael har tre barn som han tagit hand om själv sedan hans fru dog året innan och han kämpar på så gott han kan, men energin tryter. Som en gåva från ovan, bokstavligen, glider Mary Poppins in i hans liv igen. Hon tar sig an hans barn på samma lekfulla sätt som hon en gång rådde om deras pappa och plötsligt återvänder livet till hemmet. Dock verkar glädjen bli kortvarig eftersom Michael glömt att betala av på ett lån varför banken nu kräver honom på hela summan. Om han inte betalar inom några dagar, måste de lämna sitt älskade hem.
Det är en välspelad ensemble vi får äran att lära känna, om så bara på en sprudlande musikalyta. Förutom Emily Blunt och den behagfulle Lin-Manuel Miranda, samt en skara unga talanger, får vi se Ben Whishaw som pappa Michael och Emily Mortimer som faster Jane. Rob Marshall står för regin och några scener skvallrar tydligt om att han är mannen bakom bland andra ”Chicago”. Även Dick Van Dyke som spelade mot Julie Andrews i förra filmen har en liten steppande cameoroll.
Det har tagit många år, men nu är hon alltså tillbaka, Mary Poppins, och hon återvänder inte bara till London och de nya Banks-barnen, utan också till bioduken för att påminna oss som tittar om vad som är viktigt. Hon läxar muntert men bestämt upp om livet, om att våga ta det där steget, eftersom allt är möjligt, till och med det omöjliga. Släpp sargen vuxna människa och ge dig in i leken, som ju är livet!
Det är väldigt energiskt och musikalnumren är många. Låtarna är trallvänliga och driver effektivt, med några få undantag, handlingen vidare. Vissa nummer känns tyvärr mer som utfyllnad, och med tanke på att filmen är 2 timmar och 10 minuter lång behövs inte sådan. Bland annat får vi möta en förvisso alltid lika förtjusande Meryl Streep, i en längre sekvens som både är rolig och underhållande, men som i slutändan egentligen inte tillför något till det stora hela.
Musiken är ny, fast tonerna, liksom det visuella, både vad gäller foto och vackra kostymer av flerfaldigt Oscarbelönade Sandy Powell, känns igen från förr. Datortekniken skapar snygga specialeffekter och väldigt trovärdiga kulisser i de dimmigt mystiska London-omgivningarna, men ändå är bilderna sådär charmigt gammeldags som jag vill ha dem.
”Mary Poppins kommer tillbaka” är en gemytlig, förtjusande och melodiös film som helt klart kommer förtrolla både barn och vuxna i publiken. Se den med fördel på stor duk, för den bästa och mesta upplevelsen!
Filmen utspelar sig på 30-talet, i den stora depressionens London. Vi får följa de två syskonen Michael och Jane från förra filmen, som nu har hunnit bli vuxna. Michael har tre barn som han tagit hand om själv sedan hans fru dog året innan och han kämpar på så gott han kan, men energin tryter. Som en gåva från ovan, bokstavligen, glider Mary Poppins in i hans liv igen. Hon tar sig an hans barn på samma lekfulla sätt som hon en gång rådde om deras pappa och plötsligt återvänder livet till hemmet. Dock verkar glädjen bli kortvarig eftersom Michael glömt att betala av på ett lån varför banken nu kräver honom på hela summan. Om han inte betalar inom några dagar, måste de lämna sitt älskade hem.
Det är en välspelad ensemble vi får äran att lära känna, om så bara på en sprudlande musikalyta. Förutom Emily Blunt och den behagfulle Lin-Manuel Miranda, samt en skara unga talanger, får vi se Ben Whishaw som pappa Michael och Emily Mortimer som faster Jane. Rob Marshall står för regin och några scener skvallrar tydligt om att han är mannen bakom bland andra ”Chicago”. Även Dick Van Dyke som spelade mot Julie Andrews i förra filmen har en liten steppande cameoroll.
Det har tagit många år, men nu är hon alltså tillbaka, Mary Poppins, och hon återvänder inte bara till London och de nya Banks-barnen, utan också till bioduken för att påminna oss som tittar om vad som är viktigt. Hon läxar muntert men bestämt upp om livet, om att våga ta det där steget, eftersom allt är möjligt, till och med det omöjliga. Släpp sargen vuxna människa och ge dig in i leken, som ju är livet!
Det är väldigt energiskt och musikalnumren är många. Låtarna är trallvänliga och driver effektivt, med några få undantag, handlingen vidare. Vissa nummer känns tyvärr mer som utfyllnad, och med tanke på att filmen är 2 timmar och 10 minuter lång behövs inte sådan. Bland annat får vi möta en förvisso alltid lika förtjusande Meryl Streep, i en längre sekvens som både är rolig och underhållande, men som i slutändan egentligen inte tillför något till det stora hela.
Musiken är ny, fast tonerna, liksom det visuella, både vad gäller foto och vackra kostymer av flerfaldigt Oscarbelönade Sandy Powell, känns igen från förr. Datortekniken skapar snygga specialeffekter och väldigt trovärdiga kulisser i de dimmigt mystiska London-omgivningarna, men ändå är bilderna sådär charmigt gammeldags som jag vill ha dem.
”Mary Poppins kommer tillbaka” är en gemytlig, förtjusande och melodiös film som helt klart kommer förtrolla både barn och vuxna i publiken. Se den med fördel på stor duk, för den bästa och mesta upplevelsen!
| 18 december 2018 13:15 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Nu har jag varit och sett filmen "Mary Poppins Returns" som är uppföljaren på filmklassikern "Mary Poppins" ifrån 1964 med Julie Andrews i huvudrollen. Jag ska därmed med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men men först lite om filmens handling.
Mary Poppins (Emily Blunt) är den praktiskt taget helt perfekta barnsköterskan med unika magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt, fantastiskt äventyr. I den här helt nya uppföljaren kommer Mary Poppins tillbaka för att hjälpa nästa generation i Banks-familjen att hitta den glädje som saknas i deras liv. Den gåtfulla barnsköterskan får hjälp av sin vän Jack (Lin-Manuel Miranda), en optimist som har till yrke att tända lamporna på Londons gator, och som sprider både ljus och glädje.
Filmen "Mary Poppins Returns" sköter sina kort rätt och har samma stämning som originalet. Det är en småcharmig film med ett fint budskap om att även det omöjliga är möjligt. Det bjuds på många fantasifulla och visuellt vackra musikalnummer under filmens gång. Emily Blunt gör en färgstark och mycket bra gestaltning av Mary Poppins och briljerar verkligen med sin sång.Det gör även de övriga i filmens skådespelarensemble. Dessvärre känns 2 timmar och 10 minuter lite väl långt. Därav av blir filmen småseg och man sitter emellanåt nästan att somnar av tristess då ständigt återkommande sångnummer fyller större delen av filmens speltid.
Men utöver den lite för långa speltiden så finns det inte så mycket att klaga på. Man får den småcharmiga musikalfilm man hade förväntat sig. Men det hade räckt om filmen hade varit en och en halv timme lång. Den långa speltiden är nog dessutom lite för lång för den yngre publik som filmen mest riktar sig åt. En trea av fem möjliga får filmen "Mary Poppins Returns" av mig i betyg.