Maskens återkomst 2005

1994 kom Jim Carreys genombrott med komedin ”The Mask”. Det var en film sprängfylld med Jim Carreys ovanliga komik, plus en slags science fiction-kantning i och med filmens, så att säga, huvudingrediens: en grön mask.

Den som satte på sig denna mask blev en serietidningsclown med grönt ansikte, som körde med serietidningshumor. Jag själv har alltid tyckt att ”The Mask” är en halvrisig film och en av Carreys svagare insatser, då hans bästa ligger i ”Liar, Liar”, ”Bruce den Allsmäktige” och framförallt ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind” som han förtjänade en Oscar för.

Nu kommer uppföljaren till Carreys succéfilm. Utan Carrey. ”Son of the Mask” handlar om Tim Avery (Jamie Kennedy), en misslyckad fåne som drömmer om en karriär som serietecknare. Hans fru Tonya vill inget hellre än att få ett barn, men Tim tvekar.

Naturligtvis får Tim tag på masken och redan samma kväll han använder den gör han Tonya på smällen. Uppe i himlen finns guden Oden, vars son Loke är maskens skapare. Oden beordrar Loke att finna masken och ger honom en mänsklig skepnad genom Alan Cumming (från bl.a. ”X-Men 2”). Nio månader senare föds Tim och Tonyas bebis som dock har kommit till på grund av en slags ”Mask”-spermie. Bebisen har samma krafter som Loke, som i sin tur försöker finna masken, och Tim har fullt upp med att rensa upp efter sin bebis alla rackartyg.

Så fortsätter det filmen igenom. Den första filmen hade ändå sina mörka inslag med gangsters, vapen och död. Det kändes att den var mer avsedd för serietidningsälskande vuxna människor, inte barn. ”Son of the Mask” inriktar sig BARA till barn. Den har en ton som är mer som ”Ensam Hemma”, fast ohyggligt mycket sämre.

Jag tycker det är tråkigt att se på när Jamie Kennedy får råspö av sin lilla bebis i ”Tom och Jerry”-stil. Lika tråkigt finner jag det att se på när Loke blir utskälld av sin pappa, eller förvandlar sig till ett grönt bi för att finna ledtrådar.

Jag tror knappast att vi kommer få se en tråkigare eller sämre film det här året. Trots att filmen bara klockar in på 80 minuter kollade jag på klockan i alla fall vart femte. Alan Cumming säger i pressmaterialet att filmen handlar om: ”…hur viktigt det är att ha ett bra förhållande med sina barn.” Det gör den inte. Den handlar om att man försöker suga pengar på en 10 år gammal kassasuccé.