Roald Dahl’s Matilda the Musical 2022

Så var det dags att svepas med i en filmisk känslostorm igen. Den här emotionella tornadon fångar från första sekund. Den mänskliga värmen griper tag för att i nästa stund övergå i ursinne. Humorn kryddar upplevelsen. Tårkanalerna bränner. Kasten mellan känslolägena är plötsliga.

 

Författaren Roald Dahl ("Häxorna", "Kalle och chokladfabriken") drog sig aldrig för att blanda barnsagor med sadistiskt mörker. Skrämseltaktik används som lektion för läsaren. Den här visionen av hans bok föddes som senare rikligt prisbelönad scenmusikal 2010. Regissören Matthew Warchus stod för regin av scenuppsättningen och regisserar även den här filmversionen. Det märks att han vet hur den här showen ska levereras för att göra materialet rättvisa.

 

Matilda Wormwood (Alisha Weir) är en flicka som lever i ett helvete. Hennes föräldrar behandlar henne som som ett oönskat barn. Hon flyr in i böcker och fantasier. Den för sin ålder ovanligt begåvade Matilda börjar på en ny skola och hamnar i en ännu värre mardröm. Skolan styrs med järnhand av rektorn Agatha Trunchbull (Emma Thompson) som hatar barn. Hennes motto är "barn är larver". Hot och våld ersätter utbildning. Den viljestarka Matilda hamnar snart i ett eskalerande krig med Trunchbull.

 

Filmen har många lager i vad den vill uppnå för effekt. Viljan att underhålla publiken är bara ett av dem. På det planet gör den ett fantastiskt jobb med sitt rappa berättartempo och sin spirande lekfullhet. Förutom det så tar filmen upp vidrig behandling av barn på ett rakt och hårt sätt som får hatet att brinna i en när man ser filmen.

 

Fantasins kraft hyllas och vikten av att läsa böcker understryks. Den bitande samhällssatiren träffar rätt med varenda spark som den riktar mot vuxen tyranni och förtryck. När den revolutionära näven åker upp i luften så är det med ett inspirerande vrål efter frihet. Det är oundvikligt att se den här filmen som en politisk kommentar. Detaljerna finns i scenografi och kostymer. Lägg märke till Trunchbulls uniform och porten till skolan med sin text ovanför öppningen.

 

Psykologin finns ständigt med. Desto mer psykiskt stryk som Matilda får ta emot ju mörkare blir den berättelse som hon under filmens gång berättar för en bibliotekarie (Sindhu Vee) vars bokbuss hon besöker. Hon får utlopp för sitt hat och sin frustration i fantasierna. Matilda upprätthåller en fasad av lögner om att allt är bra hemma hos henne, men denna spricker mer och mer. Hennes inre mörker läcker igenom. Det är en stark tankeväckare för åskådaren.

 

Weir är ett fynd i huvudrollen. Hon inte bara spelar Matilda utan det märks att hon förstår djupet i sin roll på ett sätt som är anmärkningsvärt för hennes unga ålder. Det gäller även dansinsatsen. Bra dans i en musikal kräver inte bara teknisk skicklighet utan att man också uttrycker känslor med sina rörelser och Weir gör det hela tiden. Detsamma gäller övriga i ensemblen inklusive alla barnen.

 

Skådespelet är inspirerat även av övriga aktörer. Thompson är riktigt otäck i sitt porträtt av en diktatorisk sadist. Hon kommer säkerligen skrämma många barn som ser den. Andrea Riseborough spelar över rejält som medvetet grepp i rollen som Matildas självupptagna mor. Rollen blir lika underhållande som avskyvärd.

 

Låtarna som vi hör är alla beroendeframkallande. Kompositören och textförfattaren Tim Minchins texter blandar lek med allvar på ett lyckat sätt. Hans melodier fångar hela tiden med hook efter hook. Musikarrangemangen blandar stråkar med rockgitarrer till en slagkraftig mix och toppar med kreativa infall som att flirta med disco och soul. Det här är en musikal som är lika klassisk i tonen som den känns gjord för att attrahera en modern publik. Låten "Revolting Children" släpper loss rocken rejält. Alla sånginsatser är i toppklass.

 

Det här är äkta ögongodis. Färgglad scenografi i stil med Tim Burtons verk ges ännu mer extrem ton av den grälla färgskala som ger John Waters filmer sin skärpa. Filmens lekfulla ton och vassa satir matchar därmed det vi ser på ett briljant sätt. Matildas fantasier iscensätts med drömskt konstnärliga bilder. Dansnumren är tjusigt filmade med kamerarbete som fångar energin och bländande elegant färgsättning. Det här är från början till slut en ren njutning att beskåda.

 

"Roald Dahl's Matilda the Musical" ger hjärna, hjärta, öga och öra lyxbehandling i två uppslukande timmar. Den har något för alla åldrar och blir därmed en perfekt familjefilm.