Max Manus 2008

"Max Manus" utspelar sig mellan 1940-1945, nazismens och andra världskriget storhetstid och undergång. Max Manus ingick i den norska motståndsrörelsen och blev Europas skickligaste sabotör. Filmen är baserad på verkliga händelser och jag hade själv ingen aning om vem han var och vad han gjort så för mig blev det en riktig överraskning.

Hur som helst, alla kanske inte är lika opålästa som jag. Max Manus (Aksel Hennie) börjar sin karriär som soldat när han frivilligt åker till Finland för att delta i Finska vinterkriget mot Sovjet i november 1940. Scener som vi i publiken får se flashbacks från ett flertal gånger. Trots Max Manus insats i det finska kriget så blir Norge invaderat av tyskarna på två månader. Det är direkt efter ockupationen som Max Manus sammanstrålar med andra begåvade män för att tillsammans sprida antinazistisk propaganda. Det är dessa personer som senare kommer bli kända som sabotagegruppen "Oslogjengen".

Max Manus arresteras i Norge av den Tyska polisen på grund av sitt slarviga sätt att sprida det fria ordet men flyr snabbt från fångenskap och vidare till Skottland där han får genomgå vidare utbildning som sabotör. Tillsammans med andra patriotiska Norrmän får dom nu order direkt från Storbritannien för att utföra sabotagedåd hemma i Norge. Efter ett fallskärmshopp in i Norge börjar uppdragen trilla in. De gör allt från att stjäla vapen, spränga båtar, förstöra järnvägsspår och sprida propaganda. Allt för att stoppa Nazisternas frammarsch.

Sverige blev, för motståndsmännen i Norge, en ypperlig plats att hämta nya krafter på. Det var även där som Max Manus träffar Tikke (Agnes Kittelsen). Tikke har en mycket central roll i Max Manus liv, tyvärr tycker jag att förhållandet mellan Tikke och Max Manus inte får det utrymme som det förtjänar i filmen. Man skrapar bara på ytan av hennes liv trots att det hade ett stort inflytande på Max Manus. Det sägs att hon var anledningen till att han klarade sig så pass bra som han gjorde.

På ett skickligt sätt har de lyckas blanda intensiva spänningsmoment med vackert foto och en liten dos klämkäck humor. Att ta sig an en andra- världskrigsfilm är inte det lättaste och de som har sett "Rädda Menige Ryan" vet hur högt ribban kan ligga. Sanningen är att de lyckas otroligt bra med de visuella effekterna, aldrig har explosioner i någon nordisk film sett så här bra ut.

Hur kommer det sig då att lilla Norge (som ses som lillebror i filmskaparsynpunkt) lyckas göra en så pass teknisk svår film med mindre än hälften av ekonomin som Arn-filmerna hade? Nästa gång kanske Sverige ska satsa sina stålar på en berättelse om Raoul Wallenberg och hans räddningsaktion av judarna i Ungern? Informationen som filmen bidrar med är relevant och intressant, de tekniska effekterna får även den kräsna att finna intresse och den fina skruvade humorn får även den triste att dra på smilbanden. Se och njut!