Meanwhile 2011

Joseph (Mendel) är en högt självmedveten frilansande trummis, musikvideoregissör samt ingenjör som inleder dagen med att fixa den droppande kranen till flickvännen han precis gjort slut med. Han upptäcker snart att hans konton frusits och under dagen då han söker svaret på var hans pengar tagit vägen och en plats att sova så ingår möten med en självmordsbenägen kvinna, en författare med en trasig skrivmaskin och en städerska med ryggproblem.

Det är en väldigt typisk indie - litet, simpelt och eget. En rulle på drygt en timme som befinner sig någonstans i mellanlandet av en ambitiös kortfilm och en kufig lågbudgetrulle. Den tenderar till gränsen på pretentiös men förblir befriande ärlig och rakt på sak. Vår huvudperson är en relativt enkel om än sympatisk människa - han hjälper ständigt människor, både främlingar och bekanta, med diverse bestyr utan att kräva något tillbaka. Samtidigt driver han tillsynes obekymrat omkring, dock inte som någon slacker utan väl bestämd och målinriktad.

Josephs lilla äventyr är gjort med en finkänslig dos sentimentalitet och subtil humor. Vi får ta del av några rörande människoöden, allt från en åldrande skådespelerska till en kontorsråtta som avundas sin brors häftiga liv, från folk Joseph hastigt träffar under dagen. Samtidigt rör vi oss sakta men säkert närmre vår hjälte, både hans ångest inför den osäkra vardagen och hans uppspelta känslor inför en spirande affärsidé som rör sig kring importerade fönster från Sverige!

Regissören och manusförfattaren Hartley har med små men briljanta medel skapat ett miniäventyr med Manhattans drabbande fasader som bakgrund. Aldrig för vardagligt för att bli tråkigt men inte heller för knasigt för att tappa trovärdigheten. Det är gjort med stor kärlek för dess karaktärer och deras historier, och är fantastiskt underspelat, egendomligt och originellt. Inte för alla smaker med andra ord, men en pärla om man får smak för den.