Medicinen 2014

Filmen handlar om den 45-åriga, skilda tvåbarnsmamman Johanna som jobbar som resereporter på en redaktion med främst kvinnliga anställda. Hon är den ständiga hackkycklingen på kontoret och har dessutom svårt att få privatlivet att gå ihop sedan skilsmässan. 


När hon en dag bestämmer sig för att delta i ett läkemedelsexperiment för att bli kvitt den ständigt kliande herpesvårtan på överläppen, upplever hon plötsligt, efter bara några piller, ett uppvaknande. Hon börjar klä sig annorlunda, prata annorlunda och göra saker annorlunda. Ingen känner längre igen henne, allra minst hon själv.

Inledningen är något ostadig och jag vet först inte om jag borde skratta eller varför jag inte gör det. Manuset är extremt förutsägbart och vissa karaktärer känns till en början mer som karikatyrer än verkliga människor. En del av sidointrigerna och bifigurerna ger ingen egentlig tyngd till huvudstoryn varför de faktiskt med fördel helt hade kunnat klippas bort. 


Så småningom när jag ändå lär känna individerna och de väldigt trovärdiga omgivningarna, börjar tacksamt nog både humor och allvar att falla på plats. Framförallt framträder den nervösa Johanna i Helena Bergströms gestaltning som en människa med överraskande många nyanser och ett inte helt ointressant djup, varför jag verkligen också känner med henne.


Det här är hennes historia och det är väl mycket som ska få plats i den. Jag tycker att livet och relationerna på tidningsredaktionen hade passat bättre i ett annat format (TV-serie kanske?) för att på riktigt komma till sin rätt. För det finns helt klart potential där. Som långfilm blir det istället lätt spretigt och med sina två timmar tenderar filmen att kort och gott kännas för lång.

Flera väldigt träffsäkra dialoger övertygar ändå där det övriga manuset svajar och en mycket stabil skara skådisar lyfter till sist helheten. Som vanligt har Colin Nutley samlat några i Sveriges absoluta skådespelarelit och förutom Bergström återfinns bland andra Maria Lundqvist (som jag gärna hade sett mer av!), Ewa Fröling och Katarina Ewerlöf i rollistan. Också Peter Eggers och Thomas Hanzon (som Johannas ex-make) gör mycket minnesvärda bifigurer. De yngre förmågorna Cecilia Forss och Susanne Thorson gör bra ifrån sig, men deras karaktärer är tråkigt nog egentligen ganska överflödiga.

”Medicinen” lockar, nämnda brister till trots, fram många igenkännliga skratt och är sammanfattningsvis en både rolig, snygg och absolut sevärd komedi. 


Detta är inte ”Änglagård” och vokabulären kan säkert av vissa uppfattas som väl vulgär ibland, men då den stora massan verkar vilja känna igen sig utan att behöva tänka till alltför mycket, kommer Nutleys senaste garanterat bli en publiksuccé. Lika säkert är nog tyvärr att filmen i samma veva inte kommer kamma hem få några större sympatier hos de flesta kritiker, som snarare förefaller ha en allergi mot lättuggat. Så låt mig vara ett undantag och säga: Se, lapa i dig och bli underhållen!