Melinda & Melinda 2004
Synopsis
Info
Senaste om filmen
Allen blandar humor och allvar
Livet självt är en dualism som innehåller både gott och ont, svart och vitt, komedi och tragedi. Alla goda historieberättare har sedan tidernas begynnelse varit medvetna om detta. Vår tids berättare, regissörerna har i flertalet filmer utnyttjat mediets fördelar för att presentera idén om den alternativa existensen. Kieslowski gjorde det med lätt handlag i "Veronikas dubbelliv" utan att förlora de existentiella aspekter som är själva utgångspunkten. Allen gör det i "Melinda och Melinda" samtidigt som han återvänder till sina traditionella miljöer, det hela utspelar sig i East Side Manhattan, New York, där folk med konstnärliga ambitioner lever sina liv med samma problem som alla andra; jobb- och kärlekstrassel, men mycket snyggare lägenheter.
Det är i två sådana lägenheter kvinnan Melinda kommer in i helt oannonserat, rörande till allas liv. Fast inte i verkligheten. Utgångspunkten till Melindas stormande entré är nämligen att hon är en fiktiv gestalt som skapas på en restaurang där två författare skapar två radikalt motsatta historier utifrån samma utgångsläge. Den ene vill göra Melinda till en förtvivlad kvinna vars självdestruktivitet gör henne till en prenumerant av världens samlade elände medan den andre vill att Melinda ska vara en hygglig och lättsam tjej som letar efter och hittar äkta kärlek.
Sålunda blir "Melinda och Melinda" en metafilm som alternerar snyggt mellan det komiska och tragiska i tillvaron när de två historierna berättas parallellt med varandra.
Filmen lyckas behålla spänningen i anslaget. Melindas öde fascinerar och Allen har som vanligt ett gott öga till potential hos sina skådespelare. Radha Mitchell gör en slående tolkning av den desperata, spända Melinda vars eleganta yttre döljer ett svart förflutet, men fungerar även mycket bra som den lättsamma granntjejen Melinda som blir vän med de människor som räddade henne efter att hon tagit en överdos av sömntabletter. I den dramatiska versionen finns dock närapå hela filmens tyngd och det är den delen av filmen som berör mest. I sina bästa stunder är Mitchell här en kombinerad medusa och flicka med svavelstickor, ett hjälplöst offer men kanske mest för sig själv. Uppbackad av en lågmält spelande Chloë Sevigny och en avspänt cool och träffsäker Arija Bareikis kan inte mycket gå fel och gör det inte heller. Under filmens gång kände jag ibland att jag otåligt väntade på nästa led i den ”tragiska” historien.
I den komiska delen är det Will Ferrell som är den egentliga huvudpersonen, vilket känns märkligt – då Melinda ju skulle vara huvudkaraktär. Ferrell är enligt många den roligaste levande mannen just nu. Det är ett epitet som jag inte kan skriva under på. Hans storhet har hittills gått förbi mig även om han var underhållande i "Zoolander". Här gör han i stort sett Woody Allens roll i en personlig rolltolkning. Här saknas inte den rätta komiska timingen men det blir inte särskilt lyckat ändå. Anledningen är att ingen kan överta den patenterade neurotikerrollen som svamlar onliners och göra den lika naturligt komisk som Allen själv. Det har mycket med röst och utseende att göra – en stor kille som Ferrell gör sig helt enkelt inte lika bra som i den typen av roll som en klen och gnällig Allen.
Å andra sidan har regissören några år på nacken nu och det är hög tid att han träder tillbaka från att spela föremål för 30-åriga skönheters längtan.
Genom att inkorporera dessa komiska element undergräver Allen möjligheten att gå hela vägen in för ett välspelat drama om en person som redan från första stund fångat vårt intresse. Radha Mitchell å sin sida bör, om det existerar en rättvisa i världen, bli Oscarnominerad för sin rollprestation – det är dags att hon får nyttja sin kapacitet i fler filmproduktioner för den här sortens utstrålning och talang får inte gå till spillo. Se den i full aktion i "Melinda och Melinda" från och med fredag – eller missa Woody Allens comeback som en auteur att räkna med.
ONÖDIGT VETANDE Robert Downey Jr. hade fått en roll i filmen men fick bytas ut, eftersom hans försäkringspremie hade varit för dyr att betala.