Micmacs 2009

Dany Boon spelar Bazil (en möjlig blinkning till Brazil av Jeunets mentor Terry Gilliam) en ensam, uttråkad videobutiksarbetare som en natt hamnar i en skottlossning och blir skjuten i huvudet. Han hamnar i koma men vaknar snart upp för att finna sig utan både jobb och hem. På gatan slår han sig ihop med ett gäng sorglösa hemlösa som driver en underjordisk återvinningsstation.

När Bazil på måfå stöter på två vapenhandlare, varav den ena skapat pistolen Bazil sköts med den, och den andra landminan som dödade hans far, bestämmer han sig för att utföra en påhittig om än aning komplicerad hämnd och får självfallet behövlig hjälp från sina nyfunna, begåvade men småknäppa vänner.

Jeunet har med sin tokudda charm tagit oss med storm ända från debuten "Delikatessen" till kultklassikern "Amelie från Montmartre" (med undantag för Hollywoodsnedsteget "Alien återuppstår") och det underbara med hans filmer är hur fulla av kärlek de är. Dels kärlek till karaktärerna men även till filmen i sig. "Micmacs" flirtar vilt med gammal stumfilm och klassisk komedi och Dany Boon är en fantastisk slapstickskådespelare på samma nivå som Charlie Chaplin och Peter Sellers.

Storyn är simpel men påhittig och framför allt relevant även om Jeunet undviker politiska moralkakor. Istället är filmen som ett barn lekfull och lite busig, och man följer förtjust ett väldigt älskvärt gäng udda typer och deras allt mer utflippade hyss. Vapenhandlarna i sig är två arga gubbar som hålls lagom på gränsen mellan ondskefulla superskurkar och barnfilmspajaser.

Jag blir smått kär i den här filmen och dess karaktärer, och blir särskilt glad över hur bra det går för dem. Det är befriande för en gångs skull hur man har undvikit dramaturgiska klyschor som innebär att ge huvudkaraktären ångestfyllda motgångar gång på gång. Även om det saknas dramatiska vändpunkter så gör glatt humor, fart och fläkt att allt flyter på.

Filmen är nästan värd högsta betyg men tappar tyvärr tempot ibland. Dessutom blir upplägget med Det Oslagbara Gänget Där Alla Har En Supertalang (en är grym på siffror, en supervig, en jättestark, etc.) en aning för iscensatt och det är ingen hemlighet att det gjorts några gånger för mycket ("Ocean's eleven", "Jönssonligan", etc.). Att filmen trots sin påhittighet är stundtals förutsägbar går inte heller att hymla med.

Men det är detaljer i marginalen. Liksom regissörens tidigare alster är "Micmacs" ett färgstark, kul, fartfyllt, spännande och romantiskt äventyr för filmälskare. Gör dig själv en tjänst, skippa Hollywood-komedierna i sommar och förgyll din kväll med det här franska charmtrollet.