Microphone 2011

"Microphone" är inte en film med en stark driven berättelse där vi engagerar oss i huvudpersonen, utan själva storyn är mer en ursäkt för att få göra en film om Alexandrias undergroundscen.

Berättelsen om Khaled som återvänder till sin hemstad efter en lång Amerikavistelse och här återupptäcker sina forna kvarter, och inte minst ex-flickvännen Hadeer, fungerar som en röd tråd som gör det möjligt för regissören Ahmad Abdalla att besöka olika oetablerade musiker, konstnärer och skateboardåkare. Det är också i hip hopmusikerna, metalbanden och de coola grafittimålarna filmens stora behållning ligger. Det är grymt att se dem repa på taken, skata i de trånga gränderna eller spraya de vitkalkade fasaderna som en sorts nordafrikanska varianter av gerillakonstnären Banksy.

"Microphone" är en fiktiv film, men kunde i princip vara en dokumentär. Det är en rå handhållen kamerastil nästan rakt igenom och band och konstnärer verkar faktiskt spela sig själva. Av någon anledning har han velat knyta ihop allt med en berättelse. Frågan är om filmen vinner på det, eller om det hade fungerat bättre som en renodlad dokumentär? Det enda vi med säkerhet vet är att få länder kan skapa sådant sväng i sin musik och att när de ger sig in på att spela metal, då är det hårt.