Min enastående mamma 2022
Synopsis
1970-talets Rom: en tid för stor social och kulturell förändring. Familjen Borghetti har precis flyttat in i ett av de nybyggda lägenhetshusen i staden. Föräldrarna Clara och Felice är inte kära i varandra längre men klarar inte av att lämna varandra. Clara finner tröst mot sin ensamhet i kärleken till sina tre barn. Det äldsta barnet, Adriana, har utnyttjat sin anonymitet i det nya området för att med flit presentera sig själv som pojke, vilket påskyndar familjerelationernas förfall.
Info
Originaltitel
L'immensità
Biopremiär
8 september 2023
Digitalpremiär
11 december 2023
Språk
Italienska
Land
Italien
Distributör
Lucky Dogs
Åldersgräns
7 år
Längd
Senaste om filmen
Penélope Cruz i italiensk 1970-talsnostalgi med transtema
RECENSION. Inspirerade musikalnummer och Penélope Cruz i högform är två av många orsaker att se denna personliga, nostalgiska resa till 1970-talets Italien.
Penélope Cruz är en av dessa europeiska skådespelare som är fantastiska när de får stråla på hemmaplan men sedan exporteras till Hollywood där de kastas bort i meningslösa roller som kärleksintressen och kuttersmycken. Därför är det alltid befriande att se Cruz tillbaka på europeisk mark även om det denna gång rör sig om italiensk snarare än spansk film.
Hon är dock minst lika strålande som i Almodovars filmer, här i rollen som känslomässiga trebarnsmamman Clara i 1970-talets Rom. Hennes äldsta, tonåriga barn (nykomlingen Luana Giuliani) identifierar sig som pojke och vill kallas Andrea, något som ingen i omgivningen vill eller kan förstå.
Även Clara har svårt att acceptera Andreas situation, inte minst när denne inleder en romans med en jämnårig flicka, men försöker kompensera med tonvis av kärlek. Men Clara har egna problem att hantera - maken och barnens pappa (Vincenzo Amato, ”Red Notice”, ”Unbroken”) är en otrogen skitstövel som använder knytnäven i äktenskapliga konflikter och Claras mentala hälsa är skör.
Det är en personlig, självbiografisk film från regissören Emanuele Crialese (”Terraferma”, ”Den nya världen”) som även skrivit manus tillsammans med Francesca Manieri och Vittorio Moroni. Crialese har själv berättat att det är filmen han velat göra i hela sin karriär och det märks i såväl tidsdetaljerna som de djuplodade karaktärerna.
Andrea är en i sin frustrerade tonårsångest en huvudkaraktär vi kan relatera med, inte minst i sina stormiga men kärleksfulla relationer till mamman och syskonen. Crialese skildrar transsexualitet och 1970-talets reaktioner utan moraliska pekpinnar eller sentimentalitet. Detsamma gäller Claras mentala hälsoproblem som i en och samma scen kan skifta från vad som verkar vara charmigt knasigt beteende till oroväckande och tragiskt.
Här finns gott om minnesvärda sekvenser, speciellt i dans- och musikformat. Från en inledande dans kring middagsbordet till Raffaella Carràs discodänga ”Rumore" till flera inspirerade musikalscener med ursprung ur Andreas fantasi och behov av flykt från verkligheten. Höjdpunkten är dock en briljant scen där en grupp barn fastnar i en brunn och deras mammors komiska kamp att befria dem. Det doftar ljuvligt Almodovar på italienska.
En finstämd film som med hjärta och svärta skildrar kamp med könsidentitet och psykisk hälsa på det färgglada men oförstående 1970-talet. Och tillsammans med den imponerande Giuliani levererar Cruz ännu en minnesvärd rollprestation i en av årets finaste mor-och-barn-relationer.
"Min enastående mamma" visas under Italienska filmdagar i Stockholm 10 maj. Filmen får ordinarie biopremiär 8 september.
| 8 maj 2023 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Min enastående mamma
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu