Miraklet i Småland 2006

För att gå rakt på sak. ”Miraklet i Småland” är sådan film som man ena stunden tycker är småcharmig och andra stunden fullkomligt usel. Vad det beror på ska vi komma till senare i recensionen, men det som undertecknade vill framhålla är att denna verkligen ville gilla filmen. Det är så sällan som en sådan här produktion kommer till. Här är det helsvensk produktion, okända aktörer och en på pappret intressant historia. Det känns som att man som filmälskare verkligen vill uppmuntra till dessa sorters projekt. Allt ska inte gå enligt formula A genom Svenska Filminstitutet, utan mer svensk independent vore helt klart kul. Tyvärr är ”Miraklet i Småland” inte någon bra film och därför känns det extra surt att dissa den. Man kan säga att arbetet bakom den känns mer imponerande än slutprodukten.

Historien är en så kallad ”episk” skröna som följer metallaren Johan August och hans arbetskamrat Röde Rolf som driver ett företag. Johan får en son Gunnar och vi får följa denna släktkrönika ända tills att vi kan se ett lyckligt slut med förlåtelse för all misär som hänt utmed veckan. Vi får följa familjerna mellan åren 1939-1990 och mycket hinner hända under denna period. Otrohet, incest-förvecklingar och olycklig kärlek är bara några av alla saker som regissören Carl-Johan Seth försöker locka vår uppmärksamhet med. Och som en TV-såpa hade det säkert varit guld. Som långfilm blir det inget vidare.

Att kameran känns lite dogma-aktig och kvalitén på fotot inte är på högsta nivå är inget bakslag, tvärtom bidrar det till den där sköna känslan av hem-budget som man vill ha. Aktörerna spelar hellre än bra, men hela tiden med gott humör vilket vinner sympati. Det finns rätt många galna inslag som bär en stämpel av Liberace, vilket bara funkar lite då och då. En annan invändning är att filmens första 30 minuter känns högst ofokuserade och man lämnas som åskådare allmänt förvirrad. Som tur är så tar historien fokus som samtidigt som man börjar utveckla en mer handbegriplig historia kring sonen Gunnar och då blir det bättre

På det stora hela är känslan man får av ”Miraklet i Småland” en typ av lokalrevy. Och det är inget fel med det. Lokalrevyer och lokalteater är ofta något grymt underskattat och en jättefin tradition som vi borde ger mer cred. Historien här skulle sonika ha varit perfekt att spela upp en myggig sommarkväll på en lokalscen med publik med picknickkorgar. Men som krävande biobesökare fungerar det inte alls. Tålamodigt tryter hela filmen som bara är 93 minuter och som extrem granskande publik fungerar det inte när skådespeleriet ibland är skrattretande och historiens vändningar bara löjliga. Däremot har man faktiskt varit riktigt begåvade när det gäller att fånga alla olika tidsåldrar. Frisyrer, kläder och rekvisita skulle vara imponerande även för en film med hög budget.

Så mitt råd till regissören och manusförfattaren Carl-Johan Seth är att sätta upp detta som en pjäs. Då skulle det vara en supersuccé. Men som film blir det tyvärr ingen rolig upplevelse alls vilket jag verkligen beklagar. Vi behöver svensk independentfilm mer, men då måste filmerna också vara bra och inte göras bara för att göras. Tråkigt, men sant.