Miss Bala 2011

Den mexikanska droghandeln omsätter ofattbara 25 miljarder dollar varje år, kan vi läsa i eftertexterna till den utmärkta "Miss Bala". För många är droghandeln en väg ut ur fattigdomen och något som involverar inte bara bovar och banditer, utan även poliser som tar mutor. 23-åriga Laura Guerrero som lever i Tijuana med sin lillebror och pappa och försörjer sig med att sälja kläder, har dock hittat ett annat sätt att bli rik. I smyg söker hon till skönhetstävlingen Miss Baja California. 

Lauras väg till berömmelse och rikedom korsas dock av de som har valt knarkets bana. När hon och bästisen Zuma går på en nattklubb med en speciell avdelning för federala agenter, hamnar hon mitt i en våldsam uppgörelse mellan poliserna på klubben och gänget La Estrella som tagit sig in. Hon blir vittne till massakern och i tumultet försvinner Zuma. När Laura dagen därpå försöker få hjälp av en polis med att hitta sin vän, tar den korrupte konstapeln henne direkt till La Estrella och dess ledare Lino. Hon hamnar i gängets grepp och blir mer och mer indragen i deras affärer, samtidigt som de ser till att hon får en plats bland de tävlande i skönhetstävlingen och en rulle pengar att köpa klänning för. När trycket på Lino ökar blir även Lauras situation allt mer desperat, hur ska hon kunna ta sig ur gängets värld, och även om hon skulle kunna fly, vilket värld skulle vänta på henne då? 

Kontrasterna mellan det onda, det fula – kriminaliteten, skottlossning, hot och död – med det ytliga och glansiga i skönhetstävlingen blir högst påtaglig då Laura minuterna efter en eldstrid med polisen forslas in i en TV-studio, byter om till baddräkt, leds upp på scenen och ombeds att le inför kamerorna. Samtidigt framgår det tydligt att ingen av dessa två världar erbjuder henne något. I båda fallen, hos gänget och i skönhetstävlingen, är hon som livegen, en pjäs i ett spel som styrs av andra. Hon blir, både av gänget och i skönhetstävlingen, hela tiden ombedd att klä av dig, sätt på dig det här, ta av dig den där, trä på den här. Alla dikterar hennes villkor och Laura går i princip utan repliker genom filmens andra hälft. Men, även hon kommer till en punkt där hon måste sluta vara ett offer för omständigheterna och tvingas börja agera. Frågan är bara om det inte är för sent. 

Två saker utmärker "Miss Bala" berättartekniskt. Dels arbetar regissören Gerardo Naranjo med väldigt långa tagningar. Actionsekvenserna, som normalt byggs upp med många och snabba klipp, får därmed en mer realistisk karaktär. Dels ser vi och upplever hela filmen ur Lauras perspektiv. Vi vet bara vad hon vet och får bara mer information i takt med att hon får det. Ibland ser vi hela händelser ur hennes synvinkel, vilket kan vara eldstrid mellan gäng och polis inifrån en bil eller från under en säng. Vi är lika fast som Laura, vi är lika förvirrade som hon när hon staplar upp i galaklänning på en scen, och lika nervösa när vi tar oss över gränsen som kurir.

Det är effektivt berättande som skapar en både klaustrofobisk och paranoid känsla, antagligen exakt samma som Laura själv upplever. Då Naranjo helt lämnar ute musik blir också atmosfären snudd på dokumentär. Om han syfte är att skildra knarkhandelns effekter på ett rått och realistiskt sätt, ja då har han lyckats med råge. "Miss Bala" är en knockout.