Mission: Impossible III 2006

Sorgligt nog har det mesta av promotion kring ”Mission: Impossible III” handlat om Tom Cruises nya unge. Vi har kommit att läsa och se hur hysteriskt glad han är när han hälsar till kameror och försäkrar oss om att han inte åt moderkakan som han hotade med.

Det blev onekligen så att denna händelse överskuggar denna smällkaramell till film att man börjar tvivla ganska rejält på resultatet. Men som tur är så sitter en viss J.J. Abrams vid spakarna och då kan det inte gå hur fel som helst. Denna man är som ni kanske vet också skapare av tv-serier som ”Felicity”, ”Alias” och senaste dundersuccén ”Lost”. Så man kan lugnt säga att han är på hemmaplan när han ska styra och ställa bland superagenter och överraskande historievändningar.

Ethan Hunt (Tom Cruise) har övergått från sitt hemliga agentjobb till att bli tränare för sin hemliga agentbyrå och dessutom förlovat sig. Dock slits han direkt ifrån sin förlovningsfest för att åka på ett superviktigt uppdrag för att rädda en före detta student (Keri Russell) som blivit kidnappad. Men räddningsaktionen går inte helt enligt planerna vilket utlöser nya hot mot världsfreden och inte minst Hunt själv. Mer bör egentligen inte sägas, detta är en film som levet rätt mycket på att man inte avslöjar alltför mycket av intrigen. Men så mycket kan sägas att det som följer är en cocktail av sköna miljöer, schyssta stunts och tyvärr några explosioner för mycket.

J.J. Abrams är duktig på att förvalta arvet från de två tidigare filmerna, dels genom snygga nickar mot nyckelscener i föregångarna, och dels genom att själv skapa en historia som absolut passar in i filmserien. Alla teknikfreaks kommer dessutom att bevittna en våt dröm, eftersom alla prylar och hjälpmedel är på samma höga nivå som i Bond-filmerna. Abrams har också god hjälp av en samling skådisar som förvaltar materialet väl. Tom Cruise kan göra det här i sömnen, men det är ju Philip Seymour Hoffman som rockar mest av alla i en härligt elak skurkroll. Redan i trailern kunde vi ana att den nyblivne Oscarsvinnaren gav filmen en känsla av cred och slutresultatet lever väl upp till förväntningarna. Dessutom har Ving Rhames som Ethan Hunts ständige kollega Luther en lite större roll än tidigare vilket självklart är välkommet.

Det stora problemet med ”Mission: Impossible III” är egentligen att filmen i sig är ganska ospännande. Visst pumpas vi i publiken med filmiskt adrenalin och skrikande ljud som för oss rakt in i biljakterna, men det ekar ändå mer än lovligt tomt på den trumma det slås på. Och trots en del tvister och vändningar i storyn, känns det snarare som en regel eftersom vi är i ”Mission: Impossible”-territorium. Filmen bygger hela tiden på olika scenarion som på något sätt aldrig blir speciellt upphetsande. Det är snyggt och välgjort, men framkallar snarare några höjda ögonbryn än applåderande eufori. Vid närmare eftertanke finns det säkert ett dussin ”Alias”-avsnitt som knäcker denna rulle så hårt att det är pinsamt. Men nu ska vi inte jämföra Abrams tidigare alster, eftersom detta är en biofilm som ingår i en biofilmsserie. Och i jämförelse med tidigare ”Mission: Impossible”-filmerna så funkar det väl och bidrar till några underhållande timmar i biomörkret. Fast som sagt, vänta er inget nytt.

Kim Nilsson