Mjölkkriget 2019

Inga, en mjölkbonde i en liten, isländsk by, lever för tillfället i en trist tillvaro. Ekonomin går dåligt, relationen till maken är svag och de har inte haft semester på tre år. Detta ser inte heller ut att förbättras någon gång snart, utan först ska saker bli betydligt värre. Efter en plötslig tragedi står hon ensam kvar på gården, och upptäcker dessutom att saker inte ligger så bra till i byn.

 

Det visar sig att det styrande kooperativet använder sig av i princip maffialiknande metoder, och Inga bestämmer sig direkt för att detta inte kan fortsätta. Med ett Facebookinlägg som start börjar hon, med nästan hela samhället emot sig, att leda ett uppror. “Mjölkkriget” blir som starkast i just de stunder där vi får se vår tuffa huvudperson driva denna rörelse, utan att ta minsta lilla skit. Arndís Hrönn Egilsdóttir gör sig mycket passande i rollen och samtliga känslor hon går igenom, från sorg och ilska till frihet, kommer tydligt fram. 

 

Vi får inte heller glömma att Inga ännu har en stark sorg att komma över, vilket vi påminns om genom den dystra stämning som fortsätter att prägla filmen. Denna hjälper man till att förmedla på flera sätt: miljöerna dämpas av bleka färger, musik används mycket sällan (men upplevs som mycket effektiv när den väl gör det), och långa, till stor del tysta tagningar fångar de aktuella känslolägena. 

 

Även om denna ton är handlingen mycket passande och till viss del håller ett grepp om tittaren, så blir filmens främsta baksida att det tidvis går något för långsamt, trots den relativt korta speltiden. Detta är framförallt fallet kring filmens mitt, men senare vändningar i både berättelse och ton hjälper till att än en gång stärka engagemanget. Här kommer det visuella återigen till användning, och låter oss uppfatta omgivningen som allra  vackrast i samband med att Ingas tillvaro lättas upp. 

 

På det hela taget blir “Mjölkkriget” ett välfungerande drama, som bärs av sin kaxiga men sympativäckande huvudperson, men som kanske inte lyckas göra ett djupare avtryck hos alla. Samtidigt kan jag ju inte heller säga att detta är en miljö jag är van att se uppror eller maffiaintriger utspela sig i, vilket betydligt bidrar till att det skildras ett, om än inte så våldsamt, spännande krig.