Möhippan 2012

Grabbar, om ni någonsin undrat - möhippor går ut på knark, presenter, strippor (av bägge könen), fylla, sex och mer knark. I alla fall enligt den här värdelösa, så kallade komedin om Becky (Rebel Wilson), den överviktiga tjejen i en tjejkvartett från skoltiden som blir den första att gänga sig. Självfallet bjuder hon in sina gamla bästisar till bröllopet men inte innan en kaotisk möhippa där allt går åt helvete.

Det är fy och skam hur en sådan här film kan misslyckas så fatalt. För här finns ändå potential i form av flera begåvade namn i rollistan, och tjejkomedier, åtminstone lyckade sådana, är knappast något man är bortskämd med. "Sex and the City"-filmerna var knappast några mästerverk men hyggligt roande och "Bridesmaids" visade sig vara en av fjolårets bästa komedier. Självfallet blev den senare sådan succé att man var tvungen att göra en usel kopia.

Här försöker man dock vara grövre, råare och mer högljudd - på köpet blir det även mer korkat och humorbefriat. Filmen verkar ta mer avstamp i "Baksmällan" genom att servera en rad knäppa och inte särskilt trovärdiga situationer men medan där fanns ett kul upplägg ("Var är brudgummen?") så finns här varken röd tråd, någon intressant historia eller ens en karaktär att bry sig om. Rollfigurerna är elaka, tjatiga, pinsamma och allmänt osympatiska. Ingen utvecklas och ingen verkar ha roligt.

Wilson, som hade en hejdlös biroll i "Bridesmaids", är helt bortkastad här och man skrapar bara på Beckys bröllopsfeber och ångest över att vara den feta bruden med en snygg man. Kirsten Dunst (som alltid gör sig bäst i smalare indiefilm) känns direkt malplacerad och ser ut att vantrivas. Lizzy Caplan ("Mean Girls") och speciellt Isla Fisher ("Wedding Crashers") har bevisat sig vara duktiga komedienner tidigare men famlar desperat med ett kackigt manus här - den senare verkar mest upprepa sin roll från "En shopaholics bekännelser".

Det jag saknar mest är ändå skratt. Vi vet att tjejer kan festa, knarka, svära, spy och göra bort sig - bara för att de gör det konstant i en hel film blir det inte roligt. Som vanligt får man vända sig till 90-talskomedier som "Muriels bröllop" och "Fyra bröllop & en begravning" för smarta, humoristiska tolkningar av giftermål. Ja, t.o.m. de sista fem minuterna av "Mandomsprovet" sade mer om bröllopsnoja än hela den här rullen.