Monster Hunter 2020

Sedan spelet "Monster Hunter: World" släpptes för cirka tre år sedan har det sålt i hissnande 17 miljoner exemplar, som gör det till spelstudion Capcoms andra bäst säljande serie efter "Resident Evil". 

 

När ett så pass stort världsomspännande fenomen som "Monster Hunter" nu tagits till bioduken hade man kunnat tänka sig att Hollywood skulle haft ett visst förtroende för dess publik, men icke. Istället har en koppling till vår värld och militären bakats in, som om den amerikanska publiken inte skulle kunna hänga med annars. 

 

I Paul W.S Andersons tolkning av spelen möter vi kapten Artemis (Milla Jovovich) och hennes team av soldater bestående av halvdana skådespelare, som ger sig ut på ett uppdrag för att söka efter en förlorad trupp. När en mystisk storm omfamnar dem tas de till en annan värld, som snabbt visar sig vara full av hungriga och livsfarliga monster. Som sista överlevare måste Artemis kämpa mot en drakliknande best kallad Diablos tillsammans med en inhemsk monsterjägare (Tony Jaa), i en kamp om liv och död en chans att få återvända hem. 

 

Det som följer är en två timmar lång ökenvandring och en kavalkad av skapligt engagerande strider mot monster som ser direkt plockade från spelen, på gott och ont. De enorma bestarna som Milla får slåss mot är utan tvekan imponerande utseendemässigt, men rent tekniskt levereras inga effekter som en förväntar sig av en blockbuster år 2021. Miljöerna, vapnen, rustningarna och inte minst monstren är dock troget återskapade och ser verkligen exakt ut som de ska, vilket nog kan göra ett eller annat fan av serien nöjd. 

 

I ungefär mitten av filmen introduceras en översminkad och överspelande Ron Perlman, som mest ser ut att vilja lämna inspelningsplatsen för att åka hem och vila. Rent allmänt bjuds vi inte på några särskilt imponerande skådespelarinsatser, utan snarare tvärtom. Filmens kanske största behållning är utan tvekan kemin mellan Artimis och monsterjägaren, som tafatt försöker förstå varandra. Efter en särskilt stressigt kamp för överlevnad bjuds han på något så främmande som choklad, vilket blir ett roligt återkommande skämt.

 

Utan kopplingen till vår värld hade den relationen visserligen inte varit möjligt, men i övrigt känns just det militära och filmens hårda grepp till verkligheten malplacerad och onödigt. Jag är övertygad om att en film helt utspelad i "Monster Hunter"-världen hade fungerat minst lika bra, om inte bättre. Istället lämnas ett halvdant världsbygge som jag inte tror att icke införstådda fans riktigt kommer kunna hänga med i eller bry sig om. 

 

Under den sista halvtimmen har jag nästan hunnit tappa fokus efter alla monsterfajter och den oengagerande handlingen, precis som filmen själv. Spelserien är verkligen inte känd för att förtälja minnesvärda berättelser, men filmskaparna hade helt klart kunnat anstränga sig lite mer. Det är lite som att de nöjt sig med att slänga in igenkända monster och några ganska häftiga actionsekvenser, för att sedan låta resten komma i andra hand. 

 

Med "Resident Evil" lyckades regissören Paul W.S Anderson starta en oerhört framgångsrik och långvarig filmserie baserad på en spelserie av Capcom, som jag inte tror det blir en repris av den här gången. "Monster Hunter" är långt ifrån usel, utan är snarare en skapligt underhållande popcornrulle att spendera en söndagskväll med om en är sugen på lite hjärndöd action och verkligen inte hittar något bättre. Det är dock ingen upplevelse jag kommer lägga på minnet eller en film som kommer öka statusen för speladaptioner.