Monster till svärmor 2005

Frågar man sig vad världen är i akut behov av, som gratis tandvård, vettiga och icke kreativitetsdödande copyrightlagar, och kanske aningen mindre fradgande galna bombterrorister, så gissar jag att en komedi med Jennifer Lopez hamnar långt ner på listan. Efter hela Bennifer-episoden var vi mycket trötta på den forna danserskans mediaexponering. Till Lopez försvar kan man säga att hon aldrig varit i närheten av Madonnas kalkonframträdanden på film. Hon har lyckligtvis också för det mesta hållit sig till lättsamma romantiska komedier - med undantag för den enstaka snutrollen då och då.

Här spelar hon alltså i välkänd terräng. Hennes Charlie, en förvuxen romantisk latinasnärta med gott hjärta och lågstatusjobb, som möter den stora och oväntade kärleken i en städad, och snygg överklasskille torde inte förvåna någon. Det är ju liksom "Maid in Manhattan" en gång till. Så mycket bättre då att någon kommit på idén att slänga in den i det närmaste mytomspunna Jane Fonda i rollen som Viola Fields, svärmodern från helvetet som gör allt som står i hennes makt för att göra slut på Charlies lycka.

Efter ett dussintal år utanför den stora duken märker man att Fonda formligen frustar av spelglädje och tar sig an varje absurd åtbörd med oantastlig energi. Viola vilar nämligen inte på lagren när det gäller att exkludera en simpel hundpasserska (Charlies jobb!) från en framtida familjekonstellation. Som tidigare prisbelönt reporter som nyligen har fått sparken till förmån för en blond bimbo har hon bästa tänkbara utgångspunkt - hon är effektiv, strategisk och har mycket fritid.

Alla som på senare tid kollat in Fonda på amerikanska eller brittiska talkshows vet att hon rätt nyligen kom ut med en självbiografi i vilken hon beskriver den kalla relationen mellan henne och hennes filmlegend till far, Henry Fonda. Att spela rollen som den svårtillfredställda, självupptagna och i grunden egoistiska modern, måste därför ha känts som någon form av terapi för hennes del. För att sabotera det stundande bröllopet mellan Charlie och Kevin tar ragatan Viola alla till buds stående knep (favoriten är när hon iklädd en kreation som skulle dömts ut av Björk som alltför bisarr totalt förstör stackars Charlies filmkväll genom att lägga sig med huvudet i hennes knä och konstant kommentera allt som sker i tv-rutan).

Relationen mellan kvinnorna urartar så småningom till fullskaligt krig efter det att Lopez rollfigur genomskådar Fondas ljusskygga avsikter. Tyvärr är Lopez inte tillräckligt skruvad eller neutral för att komiken ska nå de rätta höjderna och det lyckliga slutet känns som en trevånings gräddtårta, stabbigt, amerikanskt och alltför sött. Men fram till dess bjuder Fondas energi på genuin komik och som hennes uppgivna svarta assistent utgör Wanda Sykes en god sekond. "Monster till svärmor" är främst sevärd för återkomsten av en skådespelerska som förtjänar ett bättre öde än att för evigt förknippas med 80-talets klämkäcka aerobicsvåg. Lopez däremot måste se upp. Det börjar bli dags att skrota flickmaneren såhär strax innan 40-strecket. Annars är det svårt att se utsikterna till fortsatt Hollywoodkarriär för "den enkla gatutjejen" från Bronx.