Monster Trucks 2017

Jag fullständigt avskyr huvudkaraktärer som Tripp i ”Monster Trucks”. Självgod, bortskämd vit heterokille som trots goda utsikter gnäller över att han råkar vara född i en dammig småstad. Då spelar det ingen roll att den söta klasskamraten uppenbarligen vill ha honom eller att bästa kompisen är lojal som en hund. Alla, inklusive den hårt arbetande mamman, är förlorare.

Så dyker det mystiska CGI-monstret som flytt till land efter ondskefull oljeborrning upp. Vad gör Tripp, en relativt intelligent om än douchig grabb, när han stöter på en extraordinär, icke tidigare utforskad varelse som mest verkar vilja lapa olja och busa runt lite? Jo, han använder nämnd varelse som motor i sin monstertruck. Monstret har nämligen magiska tentakler som sätter skrothögen i rullning. Och så blir det åka av.

Stön. Inte blir det bättre av att Tripp spelas av den lagom begåvade Lucas Till, känd från mästerverk som ”Hannah Montana: The Movie” och ”MacGyver”-rebooten. Till ser ut som en pojkbandsmedlem och tidigt i filmen kommenterar mamman hur stilig han är, så publiken inte ska missa det. Oavsett vad man tycker om hans fysiska uppenbarelse så är hans utstrålning mer svårsmält. Sällan har sådan påtvingad charm och glimten i ögat plågat en filmruta.

Här är det själlösa filmproducenter som gnuggat geniknölarna och tagit de mest lättköpta ingredienserna ur filmer som ”E.T.”, ”Rädda Willy”, ”Herbie” och ”Transformers” för att göra en lättsåld, barntillåten mainstream-film. Och någonstans har man utsett Till som Zac Efrons arvtagare, en sådan där fånleende, blond All American Boy Next Door. Det datoranimerade bläckfiskmonstret har mer personlighet.

I övrigt är det samma gamla som gäller. Lite humor, lite action, lite gullig vänskap, lite romantik, lite jakt med bovar och sedan ett miljövänligt budskap för att knyta ihop påsen. Mycket av det är uthärdligt om än löjligt men den vidriga huvudpersonen gör att filmen faller platt. Att se begåvade skådespelare som Barry Pepper, Rob Lowe, Danny Glover och Amy Ryan i en sådan här soppa är sorgligare än någon snyftarscen i hela filmen.