Monsters 2010

Jag gillar tanken bakom "Monsters", att göra en mer lågmäld alienfilm med ironisk titel som ska få oss att ifrågasätta USA som världsmakt och människans rädsla för allt som är okänt. Det går helt enkelt att läsa in mycket här - och det är ju alltid positivt och en betygshöjare.

Det som drar ner är framför allt hur karaktärerna utformats. Här finns alltför många brister - brister hos huvudpersonerna som får mig att inte gilla dem och även brister i logik som Gareth Edwards som både skrivit manus, regisserat, filmat och gjort specialeffekterna borde kunnat undvika med bara lite mer research.

Storyn går ut på att utomjordiska väsen befinner sig på olika platser på jorden där de orsakar kaos. USA har byggt en jättemur mot Centralamerika och lagt tillräckligt med pengar på att bekämpa dem, så amerikanerna är relativt säkra. Värre är det i Mexiko och söderut och här befinner sig nyhetsfotografen Andrew Kaulder (relativt okända Scott McNairy).

I början av filmen får han reda på att tidningsbossens dotter, Sam (Whitney Able, Love and Mary), befinner sig på ett sjukhus i samma stad och han blir beordrad att ta henne till kusten där hon kan åka vidare med båt till USA. Motvilligt går han med på att hjälpa henne, men självklart stöter de på hinder på vägen.

Jag börjar störa mig på karaktärerna väldigt tidigt. Kaulder gnäller över att han måste vara "barnvakt" istället för att äntligen få sitt stora break. Men trots att han alltså jobbat länge för detta har han varken lyckats skaffa sig någon typ av resvana eller lärt sig ett enda ord spanska. Det känns inte trovärdigt och detta är bara ett par minuter in i filmen.

Sam å sin sida har åkt ner till ett farligt område, men trots det kan hon tydligen inte klara sig själv. Bara en sån sak som att hon låter Kaulder, en total främling, ta hand om hennes pass. Eller att de båda går ut och super kvällen innan den sista båten till säkerhet ska avgå kl 07 morgonen efter. De beter sig som två fjortisar på första backpackingsemestern i grekiska övärlden ungefär.

Kanske är jag extra petig eftersom jag själv befunnit mig liknande situationer - minus utomjordingarna förstås. Det finns liksom inte en chans att en journalist i en "konfliktzon" skulle bete sig på det här sättet och inte ta saker på större allvar. Istället finns förklaringen i att Edwards låter karaktärerna handla på ett visst sätt för att få storyn dit han vill. Och det är aldrig särskilt lyckat filmskapande.

Andra detaljer som hittats på för att styra storyn är hur de stora elaka medierna skulle ge $50.0000 för ett foto på ett dött barn. Visst kan katastrofer sälja men det är knappast omkomna som står högst i kurs. Min gissning är att utomjordingar som lyfter bilar eller kommer uppkrypandes ur floder skulle vara en större chans till miljonbilden! Men då skulle ju Kaulder inte få visa hur fint han utvecklas under resan, när han till slut får chansen att ta den där bilden, men låter bli och istället lägger sin jacka över det döda barnet.

Det råder alltså ett skimmer av naivitet över hela berättelsen och får den att kännas som något som snickrats ihop hemma på pojkrummet. Och det är väl inte alltför långt från sanningen. Gareth Edwards har gjort nästan allt själv. I princip reste han, de två skådisarna, en ljudkille och en tolk runt i Centralamerika och plockade in statister längs vägen. När man känner till det kan man inte låta bli att imponeras lite. För trots att budgeten varit minimal får jag, förutom storyn, inte  känslan av studentprojekt. Skådespelarna gör ett bra jobb, fotot funkar och specialeffekterna är inte alls skrattretande som de ofta kan vara när inga stora pengar lagts på CGI. Och tanken är som sagt väldigt god.

Därför är det extra synd att det brister på en så viktig punkt. Jag önskar att han hade haft vett att tidigt involvera några andra förmågor för att få fram en riktigt stark berättelse innan han satte igång. Då hade det här kunnat bli en väldigt imponerande förstagångsfilm, som i betyg legat närmre en fyra. Som det är nu är det farligt nära att falla till en tvåa.