Monsters University 2013

"Monsters Inc." var liksom Pixars andra filmer en frisk fläkt när den kom ut 2001. Pixars fantasi har dock ebbat ut en aning på sistone (se: "Bilar 2") och medan planer på en fortsättning till "Hitta Nemo" smids så får då "Monsters Inc." en s.k. prequel med syfte att berätta huvudkaraktärernas förhistoria.

Vi följer Mike och Sully som unga när de ovetande om varandra börjar på titelskolan där de ska utbildas till att bli tillräckligt läskiga monster (för de som glömt första filmen så utvinns energi från barnskrik). Mike är en ambitiös, hårt arbetande men ensam och hopplöst icke-skrämmande monsterstudent medan Sully är en populär men lat glidare som lever på sin kända pappas efternamn. När de båda efter ett bråk stängs av från skolan tvingas de slå sig samman med skolans nördigaste studentförening för att vinna en monstertävling. Ja, vi kan alla se var detta leder...

Det är välbekanta moralkakor som serveras. "Tillsammans är man starkare", "Peka inte finger åt andra", etc. Men det blir aldrig övertydligt och funkar på en sympatiskt barnvänlig nivå. Bäst gillar jag Mikes historia om att inse sina brister och vad man faktiskt är bra på. Vad som lär gå många barn, speciellt svenska, över huvudena är dock collegemiljön och referenserna till den filmgenren.

Vi har alla de vanliga stereotyperna, från sportfånar och mobbare till gothare och den auktoritära rektorn - alla i monsterform självfallet. Problemet är att det inte känns direkt barnanpassat, som exempelvis en kvick parodi på "Carrie". Själva storyn är dessutom lite väl traditionell. Gruppen underdogs som gör succé mot alla odds har vi sett oräkneligt antal gånger, i och utanför college. Den omaka, bråkande duon som måste samarbeta för att klara sig är som tagen ur valfri 80-talskomedi eller Owen Wilson/Vince Vaughn-installation.

Här finns dock gott om humor och charm, och våra hjältar är lika älskvärda som vanligt, kompletta med Billy Crystals respektive John Goodmans pålitliga rösttalanger. Det finns flera minnesvärda biroller också även om många är ganska lika. Personliga favoriten är en lila, fluffig varelse (det är ovanligt många färgglada, fluffiga varelser för en monsterfilm...) som flikar in med saker som "I have an extra toe... but not with me". Blinkningar till första filmen, inklusive några cameo-roller, är också välkommet.

Som så ofta med uppföljare så hamnar "Monsters University" lite i skuggan av en fyndigare föregångare. Men för att vara en del 2 så är den ovanligt tänkvärd och rolig, med en visserligen välbekant historia som trots allt utvecklar huvudkaraktärerna. Ingen fullträff men väl sevärt för vuxna, barn och framför allt Pixar-fans.