Monsters vs. Aliens 2009

DreamWorks har sannerligen tänkt till i sin senaste kreation. För ett barn lär det knappast gå att finna en bättre kombination än monster och rymdvarelser. Langa in lite godis och en läsk så är den sockertoppade adrenalinchocken komplett.

När en giftaslysten ung kvinna vid namn Susan, (Reese Witherspoon) träffas av en mystisk grön meteorit händer det grejer. Helt plötsligt sällar hon sig till en grupp bisarra varelser som alla har sina speciella egenskaper. Att Susans råkar vara en jättes storlek och en otrolig styrka, gör inget. I freaks-&-geeks-klubben diskrimineras ingen. När det så visar sig att den gröna meteoriten förebådade en UFO-risk (ni fattar) invasion står mänsklighetens överlevnad till Susan och världens mest omaka kvartett. En vetenskapligt galen kackerlacka, en groda med för mycket attityd, en bokstavligen hjärnlös snorhög och inte att förglömma världens skummaste tamagochi. Wow.

Självklart hade jag på mig 3D-glasögonen i sann barndomsanda. En Cosmonova-upplevelse som lär gå hem hos småttingarna och som DreamWorks spelar lite finurligt på. Det här är framtiden skanderar man, men efter en inledande fascination har jag svårt att se mer än ett suddigt, omättat blickfång. Och vem har egentligen påstått att huvuden kommer i one size bara för att glasögonen gör det? Tyvärr är det inte bara storlekskomplex som gör mig tjurig. Monsters vs Aliens är knappast mer än det utlovade - tvärtom.

För vid det här stadiet tycks lagret av karaktärer vara minst sagt uttunnat. Även om en uppsättning roliga figurer inte gör en hel film så gör de åtminstone halva, något som varken Cockroach, The missing link eller Susan lyckas något vidare med. Ett gäng bleka skapelser som får en att tårögt minnas de dagarna då klassiker som Aladdin, Simba och Belle var lika mycket minnen som sina filmer.

Att vi sett det här förut (tänk "Superhjältarna") lär inte göra någon skillnad. En effektiv marknadsföring lär suga till sig de flesta barnens uppmärksamhet. Åt dem serveras det dampartad yta medan de vuxna har förvånansvärt mycket referenshumor att hämta. Att det sedan inte alltid går hem är väl en annan femma. "Monster vs Aliens" känns som den filmiska motsvarigheten av ett läskexperiment. Ploppa i några Mentos i en Colaflaska och se med barnslig hänförelse resultatet. Må hända en hel del hjärna men desto mindre hjärta.

Så medan omvärlden dras med en katastrofal finanskris i lågkonjukturens tecken tycks barnfilmerna kompensera med inflammerande högvarv. Prognos för framtiden? En kraschande inflation.