Monte Carlo 2011

Vi dras med på "äventyr" i Europa ännu en gång. Grace har precis gått ut High School, en dag som hon har längtat efter så länge hon kan minnas. Hon och bästisen Emma har sparat så mycket de kunnat från sina servitrisjobb för att kunna åka till kärlekens stad - Paris. Med på resan följer Grace styvsyster Meg med.

Detta är definitivt en film som jag har sett förr, men då hette den "Mitt liv som popstjärna". Utgångspunkten är densamma. Några vänner åker på sina drömmars resa varav en blir misstagen för någon form av celebritet. Men livet som kändis är inte alltid helt enkelt, speciellt inte när man har två vänner/syskon som får agera ängel och djävul på vardera axel.

Grace har planerat hela resan, guide och hela köret. Guiden är en hyperaktiv, något äldre dam som man helst vill ge ett skott i pannan. Hon rusar igenom alla sevärdheter och bryr sig egentligen inte om någon missar en vacker vy. Detta slutar givetvis med att de tre tjejerna glöms bort. Grace blir skitförbannad och ledsen och springer in i ett hotell för att gråta av sig. Där bor Cordelia, en överklassflicka som inte vill åka till Monte Carlo och "rymmer" till sina polare på en strand någonstans. Grace misstas för Cordelia och spelar med.

Styvsystern Meg är bitter och lite rädd. Hon vill inte gå ifrån originalplanerna och är rädd för att de ska åka fast - att låna någons liv är faktiskt förbjudet! Emma däremot pushar på för detta kan bli den bästa semestern någonsin! Att hon dessutom har en sur pojkvän där hemma gör att hon vill göra fler galna saker för att kunna slänga det i ansiktet på honom. Han vill ju såklart att hon ska stanna hemma med honom, så han slipper gå runt och vara sjukt paranoid och vara miserabel i sin ensamhet.

Filmen är allt annat än originell och spännande. En deja vú utan dess like. Till och med replikerna känns som ett plagiat. Men sen får man ju tänka såhär: Detta är en film som uppenbarligen är riktad till unga tonårsflickor. Man slänger in tusen ton smink och kläder så att alla de stackars tjejerna där hemma i mjukisbyxor förtärs av längtan efter ett liv fyllt av glitter, glamour, franska pojkar och höga klackar. "Monte Carlo" känns som ett försök till "Sex and the city", fast utan sex. Så, tack för att ni dumförklarar hela det kvinnliga släktet, oavsett ålder.

Självklart finns det en underliggande mening med filmen - vänskap. Hur olika man än är så kan man till slut komma överrens och förstå att vänskapen fanns där, inom oss, hela tiden. Jaha.
Filmen funkar inte om man är ensam en kall natt och inte heller när man är bakfull. Vill man se en film om vänskap, brudar som nyss tagit studenten och längtar bort - se "Ghost World" istället. Passar för alla cyniker som vågar vägra "Monte Carlo".