Morning Glory 2010

Rachel McAdams spelar Becky, en ung och ambitiös TV-producent som kickas från sitt drömjobb och tvingas börja på ett hånat, nedläggningshotad morgonprogram. När hon tror att hon räddar programmet genom att anställa ett prisbelönat, populärt och erfaret nyhetsankare (Harrison Ford) så visar det sig att han avskyr allt och alla på kontoret - och känslorna är ömsesidiga. Vad att göra?

Ja, fortsättningen är lika förutsägbar som man kan tänka sig. Kommer Becky få ihop det med den hunkiga TV-höjdaren (Patrick Wilson), vinna sin skeptiska mammas respekt och viktigast av allt - rädda TV-programmet? Självklart finns här gott om dilemman, moralkakor, och budskap om värderingar och uppoffringar som bankas in med hammare i det uppenbara klimaxet.

Men filmens största problem är trots allt inte alla klyschor utan brist på handling och en nästan parodiskt klantig och virrig huvudperson. Becky är en kombination av de typer Katherine Heigl och Amy Adams blivit experter på att spela. Dessvärre är rollen illa skriven och stackars McAdams - en strålande skådespelerska som i och med genombrottet fått allt sämre roller - kämpar med hopplöst hysteriska situationer och billig slapstick men är tragiskt malplacerad, liksom Wilson som otacksamt poänglös romantisk sidekick.

Värst öde har dock avledande affischnamnet Diane Keaton - som programmets bittra, egocentriska programledare - fått, då hon trots stjärnstatus fått en löjlig andraplansroll vars karaktärsutveckling brister helt i trovärdighet och mest går ut på att dansa balett med småungar eller rappa med 50 Cent. Lägg till ett flertal duktiga komiska skådespelare (inklusive Jeff Goldblum som efter denna och "Pappa på burk" är i desperat behov av en ny agent) bortkastade i stereotypiska biroller. Ford gör sitt bästa men blir mest en femöresvariant av Meryl Streep i "Djävulen bär Prada".

Visst är filmen oförargligt lättsmält och stundtals underhållande men av antal försök till humor och skratt lyckas man inte ens med hälften. Där man i filmer som "Working Girl" och "Djävulen bär Prada" skapade trovärdiga karaktärer, utnyttjade skådespelarnas kapaciteter och dessutom lyckades framhäva ett smärre feministiskt budskap så har man i "Morning Glory" mest avlat fram ännu en meningslös Hollywoodkomedi utan handling.