Motherless Brooklyn 2019

Den två och en halv timme långa filmen inleds med att Lionel Essrogs (Edward Norton) berättarröst förklarar att han har någonting fel i huvudet. Snart ser vi honom ofrivilligt rycka till och slänga ur sig en rad meningslösa ord, vilket i nutiden skulle ges diagnosen Tourettes Syndrom. Men filmen är satt i 50-talets New York, och där har han fått öknamnet ”Freakshow”.

”Motherless Brooklyn” drar igång i högt tempo när chefen på detektivbyrån där Lionel jobbar,  Frank Minna (Bruce Willis), ber honom och en kollega att skugga honom när han ska iväg och möta kunder på en avlägsen plats – något som förebådar att de kanske inte har riktigt rent mjöl i påsen. Mycket riktigt, Frank blir skjuten och avlider, men inte innan han hunnit viska vad som låter som ”Formosa”. Det blir upp till Lionel att lista ut vad det betyder och försöka hitta mördarna.

Filmen är inte bara en detektivhistoria utan även en modern samtidskommentar. Berättelsen är egentligen baserad på Jonathan Lethemsbok med samma titel från 1999, som var en tid av gentrifiering och kritik av byggherren Robert Moses. Denne hade tidigare mest hyllats för de parker och stränder han upplåtit till New York-borna men som Matt Turnauers dokumentär ”Citizen Jane: Battle for the City” från 2016 så bra lyfter fram så fanns där en annan mörkare sida av en byggherre som skoningslöst jämnar kvarter efter kvarter med marken för att ge plats för motorvägar och trafik.

 

I ”Motherless Brooklyn” spelar Alec Baldwin Moses Randolph som en vagt fiktiv version av Robert Moses, men man kan även dra politiska paralleller till vad som händer med en girig man med alltför mycket makt, när han refererar till sig själv som ”en doer” som ”makes this country great”. Willem Dafoe spelar brodern, och överlag bärs filmen upp av en mycket fin skådespelarensemble. Även Gugu Mbatha-Raw ska nämnas som Lionels kärleksintresse och en av pusselbitarna i mordmysteriet.

Scenografin och den stiliserade Edward Hopper-liknande återskapningen av 50-talets New York som en tribut till noir-genren är fantastiskt fint gjord! Plotten är måhända inte helt vattentät men den långa och mestadels jämt berättade filmen håller ens uppmärksamhet utan att tråka ut, och här finns även en del humoristiska element, som Lionels ”hostningar” när han ska försöka dölja Tourette-ryckningarna som blir värre när han måste prata med vackra kvinnor. Han beskriver det som att leva med en anarkist i sitt huvud. Med sitt perfekta minne får han istället ta en bakgrundsroll på detektivbyrån och lämna kundkontakten till sina kollegor, men arbetet med att lösa mysteriet leder honom in i siutuationer där han är tvungen att sköta snacket så gott det går. Filmen blir därmed även Lionels resa ut ur sitt skyddande skal, där han tvingas in i nya situationer med bara sitt eget omdöme att lita till.

Norton, som även skrivit manus och regisserat filmen, gör ett mycket fint porträtt av Lionel. ”Motherless Brooklyn” är underhållande och sevärd - ett klassiskt mördarmysterium som gjort för att passa de flesta smaker.