Música 2024

Känslan när man sitter helt tagen av en film när eftertexterna rullar - inte för att den är jobbig eller tung utan för att man svävar av total eufori - är för stor för att fullt ut kunna kläs i ord. Det händer på tok för sällan, men den här upplevelsen är exakt sådan.

 

Den här semibiografiska filmen bjuder in oss i internetpersonligheten och musikern Rudy Mancusos inre värld på det mest personliga sätt som är möjligt. Mancuso regisserar sig själv som skådespelare i huvudrollen som sig själv. Han har varit medförfattare till manuset och är en av de verkställande producenterna.

 

Även musiken är komponerad av honom själv, vilket är viktigt för musik är en enormt stor del av Mancusos hela existens.

 

Var Rudy än går så finns just musiken. Han har det neurologiska tillståndet synestesi. Det innebär för honom att vardagsljud bygger upp kompositioner i hans huvud och att han försvinner mentalt in i en annan dimension. Hans flickvän Haley (Francesca Reale) känner att hon inte får nog med uppmärksamhet och gör slut efter fyra års dejtande. Det som Rudy brinner mest för är dockteater och han försöker underhålla resenärer i tunnelbanan med sådan utan att få något intresse från sin tilltänkta publik.

 

Rudy bor hemma hos sin kärleksfulla, men påfrestande, mor. Familjen är ursprungligen från Brasilien, men bor i staden Newarks multietniska område The Ironbound. Modern (spelad av Rudys egen mamma Maria) ser det som sin uppgift att se till att han träffar en riktig brasiliansk kvinna och slutför sina studier i marknadsföring istället för att leka med dockor. En dag i den lokala fiskbutiken träffar han brasilianska Isabella (Camila Mendes) och ljuva toner uppstår.

 

Den här filmen handlar mycket om kulturella skillnader mellan det brasilianska och det amerikanska. Romantiken med de två kärleksintressena används för att tydliggöra dessa skillnader. Hans mamma vill styra hans liv medan han vill bort från The Ironbound till det vanliga Newark.

 

Våldet hotar runt varje hörn i kvarteret. En scen är bitande satir kring rasism. Samtidigt blir det inte för tankeväckande kring seriösa frågor för att hindra den varma humorn från att oavbrutet flöda. Romantiken blir heller aldrig smörig eller klyschig.

 

Jag älskar när jag ser en film och känner att kreativiteten som bubblar hos filmskaparna är totalt ohämmad. Det här är en sådan film.

 

Estetiska stilar blandas vildsint och de oväntade infallen avlöser varandra. Dansnumren som Rudy kliver in i när musiken tar över hans fantasi sprakar av spektakulär energi. Användandet av färger känns som ett eget språk. Övergångarna mellan scener är påhittiga och snyggt genomförda. Kameran följer inga regler kring vinklar eller rörelser.

 

Ett fyndigt grepp är att låta filmens uppbyggnad vara likadan som skapandet av ett musikstycke. Olika kapitel bär namnet på en musikalisk komponent exempelvis rytm, melodi och tempo. Det är en konstform översatt till en annan på ett snillrikt sätt.

 

"Música" är en regidebut som imponerar stort och som blir ännu mer häpnadsväckande just för att Mancuso är närapå ensam hjärna bakom skapandet. Filmvärlden har fått en ny briljant konstnär att hålla ögonen på.

 

▸ Streama "Música" exklusivt på Prime Video