En liten bit av kakan 2024

Iranska regissörerna och manusförfattarna Behtash Sanaeeha och Maryam Moghadam har komponerat ett vackert stycke oerhört tragiskt, men livsbejakande drama om längtan efter närhet i slutet av livet.

 

70-åringa änkan Mahin bor ensam i Teheran sedan 20 år tillbaka efter det att barnen flyttat till Sverige. Under en middag med väninnorna då män, åtrå och ålderskrämpor diskuteras friskt och vilt (uppväxta som de är innan revolutionen ’79) tänds en gnista hos Mahin. Kanske är det inte för sent att söka upp kärleken? Hon bestämmer sig för att ta en tur på stan och utforska hur jaktmakterna ter sig för en äldre kvinna i en stad där moralpoliser anhåller dem som inte bär hijab på korrekt sätt.

 

Mihan uppvisar nämligen inte bara en enorm djärvhet i förhållande till ålder, utan också till vilket land hon lever i, och till hur hon som kvinna bör uppföra sig. Men i stället för att underkasta sig rådande strukturer, tar hon modet till sig och bjuder ut taxichauffören Faramarz, som hon råkar höra är singel under ett av sina besök på stammis-lunchstället. Det blir inledningen på en ”Before Sunset”- romans där varje ögonkast och subtila leende skapar en förtrollande helhet som skjuter Amors pilar rakt in i hjärtat.

 

Trots att kemin dem emellan är relativt överspelad och väl teatralisk till en början är det enkelt att ha överseende med då Lili Farhadpour (Mahin) och Esmael Mehrabi (Faramarz) skapar magi när samspelet väl sitter. De kan ses som uppvärmning inför en helkväll med tryckare på dansgolvet.

 

Lili Farhadpour är också aktivist och journalist i grunden och har fängslats till följd av sin yrkesroll. Det märks att både hon och Esmael Mehrabi är härdade på ett sårbart sätt som skiner igenom i deras roller. Där finns en ödmjukhet inför livet och dess oväntade vändningar som berättelsen också belyser. Scenerna vilar uteslutande på deras skådespelarinsats där varje ord blir av yttersta vikt. Något manusförfattarna vårdat väl då det tycks förlitat sig på det naturliga flöde som uppstått dem emellan.  

 

”En liten bit av kakan” blir också en oerhört stark påminnelse om hur fega vi är. Vår generation, vårt folk. När två åldrande rebeller vågar greppa efter kärleken i ett land som i år rankades inneha världens mest extrema censur. Där kvinnors rättigheter är otroligt kontrollerade vågar de trotsa lagar och söka efter närhet. Nakenhet.

 

Långt ifrån dejtingappar och ”Hotell Romantik”, men i stället ständigt övervakade, finner Mihan och Esmael ett ärligt möte i varandra. Ett där omtanken och stärkandet av varandras varande är centrala. Där finns särskilt en stark scen som utspelar sig i duschen och som blir en precis motvikt till Hollywoods senaste romcom-våg. Berättelsen tar också en oväntad vändning, men som bara spär på dess kontext – vänta inte. För det finns ingenting i livet att vänta på.

 

Trots att filmen skriker lågbudget berör det inte kärnpunkten nämnvärt, och är det ett romantiskt drama som är väl värt att se i år är det denna. Förvänta dig dock inga stående ovationer, smäktande stråkar eller heta kyssar i ösregn för här råder det råa, raka och att kunna se det vackra i det enkla.