My Little Pony: The Movie 2017

Ponyprinsessan Twilight Sparkle förbereder Vänskapsfestivalen med hjälp av sina hyperaktiva, lätt enerverande vänner med käcka namn. Hon är oroar sig för att allting ska gå i lås, och är nervös inför att möta artisten Sia i ponyform. Det är väldigt käckt. Men när Stormkungen anfaller får hon betydligt större saker att oroa sig för. Hon måste tillsammans med sina vänner lämna den ockuperade staden för att söka hjälp.

Tv-serien som ”My Little Pony: The Movie” utgår från har underrubriken ”Vänskap är magisk” och det är förstås vad filmen i grund och botten handlar om. Att vänskap är viktigt, att en ska vara snäll och inte sjunka till stygga personers nivå. Samtidigt visar den att vänskap inte helt okomplicerat. Twilight blir arg på sina vänner, det är förmodligen meningen att en ska döma henne för att hon förlorar humöret men jag kan inte hjälpa att hålla med i hennes ilska. Dina vänner gör ditt liv svårare just nu, Twilight. Det är mycket som står på spel, kanske är det här en bra stund att vara en självständig pony.

Låt oss få det uppenbara ur vägen: jag är inte den här filmens målgrupp. Jag har vaga minnen av 90-talets ”My Little Pony,” men det är mest det estetiska som fastnat. Pastellfärgade, storögda hästar med rövtatueringar. Jag minns inte vad de hade för äventyr eller vad de hette (förutom att en hade det porriga namnet ”Lickety-split.”) Det enda jag visste om 2000-talets inkarnation av ”My Little Pony” var att serien oväntat har många fans bland vuxna män, så kallade bronies.

2000-talets ponyer har ett mer animeinspirerat utseende än de från min barndom, deras ögon har blivit ännu större och upptar nu uppskattningsvis 70 procent av deras ansikten. Det är också snabbare klipp, snabbare dialog och mer action – men inget av det är kritik egentligen. Som de säger; teckningsstilar kommer och går, men rövtatueringar består.

”My Little Pony: The Movie” riktar sig mot någon som redan sett serien. Jag som inte gjort det har många frågor. Vilken pony är vilken? Vem har vilka krafter? Varför kan bara vissa flyga? Varför kan vissa djur prata och andra inte? Vad är reglerna i det här ponyuniversumet?!

Filmen regissör Jayson Thiessen har tidigare arbetat med serien och det märks. ”My Little Pony: The Movie” känns som om ett par serieavsnitt som mosats ihop till en film. Det gör att allting går i en halsbrytande fart, uppgång – nedgång – det ordnar sig – en cliffhanger som genast ordnar sig händer. Formatet gör att den känns längre än den faktiskt är. Det underlättar inte heller att det finns så sjukt många karaktärer (förutom de sex ponyerna vi följer finns även en drake, fem olika kungligheter, tre mer eller mindre onda karaktärer, en handfull pirater, och en välklädd katt som vi förväntas hålla ordning på).

Trots tydliga brister är det inte en dålig film. Den har skämt som fungerar, sångerna är uthärdliga, och det är stundtals spännande. Bakgrunderna är oväntat vackra, när de är som bäst påminner de om studio Ghibli, men inte på ett sätt som känns som copyrightsintrång. (Det finns dock en sekvens som är nästan direkt kopierad från ”Skönheten och Odjuret”.) Den bryter ingen ny mark på temat ”vänskap är bra” men har hjärtat på rätt ställe.

I slutändan är det en film om hur viktig vänskap är – men att den inte alltid är så enkel. Den är inte nyskapande eller djup, ett par karaktärer är irriterande, men den är trivsam och hyfsat rolig. Jag tror att målgruppen får precis vad de vill ha. Och för den oinvigde som måste se den med sitt barn eller sin brony, är den helt okej.