Abducted 2021

När regissören Christian Carion anpassar sin egna franska thriller "Mon garçon" från 2017 till det engelska språket så är det James McAvoy som får äran att ta över Guillaume Canets huvudroll som en far på jakt efter sanningen om sin sons mystiska försvinnande. Han är en skådespelare som man alltid kan lita på att han kommer leverera spel i toppklass. Den här filmen är inget undantag.

 

Det experimentella arbetssättet att inte låta huvudrollsinnehavaren känna till vart berättelsen ska ta vägen scen för scen är detsamma för båda filmerna. Det kräver mycket improvisation och uppenbarligen total inlevelse av aktören som improviserar. Jag har inte sett det franska originalet så jag kan inte göra jämförelser mellan Canet och McAvoy. McAvoy är dock så trovärdig i sin roll här att det inte ens känns som skådespel.

 

Tonen på filmens drama känns totalt naturlig. Det är tydligt att dialogen växer fram spontant. Samtalen mellan karaktärerna byggs upp på ett realistiskt sätt. När människor pratar i verkligheten så måste de tänka efter vad de ska säga utan ett manus med färdigskrivna repliker att följa. När detta krävs i en film där berättelsen ger en skådespelare situationer att leva sig in i som är emotionellt svåra att hantera för karaktären som han spelar så tar det uppenbarligen fram det bästa i en bra aktör.

 

Alla skådespelare gör väldigt bra ifrån sig. McAvoy spelar ut desperationen hos en far som glidit bort från sin familj och nu blivit ersatt av en annan man. Hans råa intensitet och porträtt av sorg i själen berör djupt. Claire Foy ger oss ännu en stark prestation i rollen som den försvunna pojkens mamma. Hon grundar sitt porträtt i tung skuld. Hon låter den känslan förvandla hennes tal, blick och kroppsspråk totalt. Tom Cullen ger oss ett nyanserat porträtt av den nya mannen i familjen. Han delar filmens mest omskakande scen med McAvoy.

 

Filmen domineras av en ångestladdad atmosfär som hypnotiserar åskådaren. Den griper tag redan från första sekunden när McAvoys karaktär kör bil genom ett kargt landskap. Han anländer till det campingläger där hans 7-åriga son har försvunnit. Återskapandet av den tryckande stämningen på en plats avspärrad av polis känns autentisk. Han har ett laddat och trevande samtal med sonens mamma. I bakgrunden söker dykare i floden efter barnet. Det här är en inledning som utlovar djup och tung dramatik.

 

Fotot är avskalat realistiskt med en mörk ton i ljussättningen som ändå gör det snyggt att se på. Miljöerna är i större delen av filmen antingen karga eller smutsiga. Regn används effektivt som både visuellt intryck och ljudeffekt. De scener som utspelar sig i mer städade och varma miljöer är oftast ångestladdade eller sorgliga. Det vi som åskådare ser blir därmed en skarp kontrast till det vi känner. Ljudbilden består av mycket tystnad. När det inte är tyst så understryks det ödesmättade med effektfulla orglar och stråkar på soundtracket.

 

Den del där filmens brister känns tydligt är i övergången från drama till närapå renodlad thriller. Den känns inte naturlig och flytet i berättandet störs. Dock vänjer man sig snabbt vid den nya inriktningen. Den redan nämnda påträngande realistiska atmosfären håller i sig även när situationerna känns aningen orealistiska och konstruerade i thrillerdelen.

 

Spänningsdelen känns svagare än dramat. Det gör så att balansen mellan tonfallen haltar ju närmare upplösningen som filmen kommer. Den långsamma uppbyggnaden av berättelsen tillåter ändå att de komplexa känslorna under den största delen av filmen är i fokus. Filmen tappar aldrig helt balansen. Den hade dock mått bättre av att inte offra den trovärdighet som den byggt upp på det sätt som den gör i finalen.

 

Den av inledningen utlovade emotionella tyngden håller tyvärr inte hela vägen. Å andra sidan så är det här mestadels en thriller. Bedömd som sådan levererar den knivskarp spänning från början till slut. Det är plågsamt nervigt. Dessutom är det totalt oförutsägbart hur det ska sluta. Trots alla brister så är slutintrycket ändå att det här är en imponerande uppvisning av främst Carion och McAvoy.