Nånting måste gå sönder 2014

Huvudpersonen heter Sebastian, men han vill hellre vara en Ellie. Han snattar klänningar och lägger på läppglans. Han drömmer om att hitta en fin man som luktar gott men fördriver tiden med meningslösa knull i skogen. Ändå är han lätt att sympatisera med och känna för. Sebastian är både bräcklig och stark, sorgsen och skitcool. Hade Lisbeth Salander haft en queer lillebrorsa så skulle det kunna vara han, tänker jag. Och det är svårt att tänka sig den här filmen utan Saga Becker i huvudrollen, fullkomligt magisk och självklar i sin filmdebut.

Hon blir ett snyggt par med Iggy Malmborgs Andreas, en sexig badboy i skinnjacka som festar lite för mycket, bor i en stökig lägenhet och inte fattar vad som händer när han låter sig förföras av Sebastian. Två vilsna själar som i sökandet efter något mer hittar varandra, och plötsligt kan de inte vara utan den andre. Men verkligheten blir som bekant sällan lika skimrande som i de romantiska filmerna.

Bergsmark styr aldrig in den här kärlekshistorien på förutsägbara spår. Det gör varje minut, varje ny scen och varje replik så fasligt bra.

Där "Pojktanten" var ett poetiskt experiment - jag jämförde den med att bläddra i en förbjuden dagbok fylld av drömmar, tankar och känslor - behåller "Nånting måste gå sönder" samma visuella stil medan handlingen är mer lättillgänglig. "Han möter hen". Ljuv musik uppstår, men kan det verkligen hålla? Nånting måste gå sönder, som titeln säger. Jag förundras än en gång över bildspråket, detaljerna och musikens samspel med ljudeffekterna som förstärker varje känsla som bubblar inom Sebastian. Man känner både fjärilarna i magen och den där gnagande rädslan att drömmen när som helst kan ta slut.

Och slut tar det. Lite för hastigt. Finalen känns något abrupt, man hinner knappt landa i vad som sker förrän det är över. När vi just börjat lära känna turturduvorna. Det känns som att det finns mer att berätta om dem. Det är också min enda invändning mot ett annars närapå perfekt konstverk till film.

Fram till dess kan man bara njuta att se Saga Beckers och Iggy Malmborgs intima och mycket modiga samspel. Av fotot, som hittar skönhet även i de gråaste av miljöer. Och av denna skruvade romantiska komedi som trotsar normerna och undviker alla klyschor. Ömsint, annorlunda, vacker och rolig - "Nånting måste gå sönder" är en film att bli kär i, en drog, och jag får inte nog.