Napoleon 2023
Synopsis
Historien om den franske kejsaren och överbefälhavaren. Filmen skildrar Napoleons snabba och hänsynslösa väg till kejsare genom hans ofta flyktiga förhållande med sin fru och sanna kärlek Josephine. Filmen fångar Napoleons berömda strider och obevekliga ambitioner som extraordinär krigsstrateg.
Info
Originaltitel
Napoleon
Biopremiär
22 november 2023
Digitalpremiär
9 januari 2024
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd
Enformigt om att döda män i lustiga hattar
RECENSION. ”Tre kanter har min hatt” – fältherren Napoleon Bonaparte är känd för sina lustiga hattar, för sin mytomspunna längd och sina ohämmade kärleksbrev tillägnade frun Jospéhine, men också för att ha drivit tre miljoner män mot sin död. Ridley Scotts biopic är också lika delar storslagen som småsint, självironisk och plågsamt tråkig.
Joaquin Phoenix i huvudrollen som Napoleon Bonaparte är såklart briljant. Hans rena uppenbarelse är en kontrast till filmhistoriens samtliga fältherrar. Han med sin torra, väsande röst, märkliga ryckningar och självklara förmåga att gestalta överväldigande ömhetsbetygelser. Autentiskt och värd sin (troligen) kommande Oscar-nominering.
Problemet är inte honom. Det är Ridley Scott. Phoenix som Napoleon i en Roy Andersson- eller Yorgos Lanthimos-filmatisering hade varit njutbar för själen. I en version där det nattsvarta skrattet kittlat nära bristningsgränsen och bubblat upp till ytan. Där männens tafatthet och den irrationella rädslan över att leva upp till karikatyren av sig själv genomsyrat varje bildruta.
Emellanåt är det också vad ”Napoleon” gör, men Ridley Scott tar effektivt död på denna nerv med årets märkligaste kärlekshistoria och enormt påkostade, storslagna och blodiga sammandrabbningar. Män emellan.
Napoleons relation till sin första fru Jospéhine (Vanessa Kirby) är otroligt problematisk. Inte bara för sättet de försökt porträttera det som en passionerad, jämställd kärleksaffär (där hon uppenbarligen, och faktiskt, initialt inte närde nämnvärt starka känslor för sin make). Dels för tröttsamma sexscener där hon blir påsatt hårt bakifrån utan förspel. Men också för att han kallar henne slampa och för att han kommentarer att älskarinnorna är attraktivare än vad hon är därför att de gråter mindre.
Hon är i ett fängelse (äktenskap à la 1790-tal). Han är fri att göra som han vill (kejsare á la 1790-tal). Filmen försöker likväl gestalta deras relation som romantisk. Och visst, ska vi luta oss mot lärdomarna från ”Dagboken” är mängden kärleksbrev helt avgörande för en relations hälsostatus. (Tvivlar man likväl på saken har Ridley Scott kastat in ett par vackra, vita svanar i bakgrunden för att gestalta deras rena kärlek.) De lurar dock inte mig.
Och trots att Napoleon är en av de män i historien det forskats mest på kommer vi aldrig honom riktigt nära. Det är som att Ridley Scott försökt efterlikna en ”flugan-på-väggen”-dokumentär, vilket enkom resulterar i att jag ställer mig likgiltig inför Napoleons öde.
Trots imponerande skådespeleri och visuellt mästerliga fältslag finner jag mig mest fascinerad av hästarna, av trumpojken som sprängs i bitar och duvorna som bajsat på tsar Alexander den förstes tron. Mer intresserad av alla dessa namnlösa som fått sätta livet till. Av de tre miljoner män som Napoleon skickade mot sin död. Och jag funderar över om man 2023 kan göra en film om en vit krigsherre utan att tillföra något nytt element: mer satir, empati, likvärdig passion, robotar eller åtminstone riktigt aggressiva svanar.
Jag hade faktiskt mycket hellre sett en film om Napoleons modist. Eller häst. Eller om någon av alla dessa franska knähundar där adeln i stället fått figurera i bakgrunden. Depraverade och självömkande. För det är otroligt långtråkigt att bevittna ännu en man i lustig hatt utföra stordåd samtidigt som han måste kväva sin obetydlighet med en kvinnas ömhet, som i sin tur är precis lagom avvisande för att samtidigt vara upphetsande.
Nej, dags att flytta fokus till alla hästar som dött till följd av mäns hybris och alla hundar som försett den tillknäppta adeln med ovillkorlig kärlek när inte ens deras äkta makar förmått upprätthålla illusionen längre.
| 21 november 2023 15:45 |
Läs mer om
Bioaktuellt
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Fel Fokus!
Ridley Scott gör en mycket intim tolkning av Napoleon. Den tenderar dock att bli lite för intim. Vassa rolltolkningar finns med, kanske mest för att de hamnar i en hel del intima scener. Dock känns trailrarna missvisande när man får se slutresultatet.
Vi alla har väl hört, läst eller känner till Napoleon (Joaquin Phoenix) ? Den där mannen från Korsika som nästan erövrade halva Europa, som många undrat ifall det är en person att beundra eller förakta. När Ridley Scott gör sin tolkning så kliver han in under skinnet, bortom slagfälten och för det mesta, in i sängkammaren. Vi får följa Napoleon från Marie Antoinettes avrättning (ett av många faktafel) hela vägen fram till slaget vid Waterloo och den slutliga döden på St. Helena. Allt genom en hel hopp genom tiden, faktafel och klipp mellan slag, baler och sex.
Ett exempel är hur de hoppar från en middag, ett samtal i sängen med sin älskade Josephine (Vanessa Kirby) till slaget vid Austerlitz. Hur de helt slopar delen där soldaterna dör i det ryska fälttåget, hästarna fryser ihjäl och han får retirera till Leipzig. Det känns som om vi bevittnar ett brittiskt (franskt) drama, snarare än en riktig Biopic och det känns inte riktigt som om vi kommer Napoleon nära. Man kan också undra ifall det är en komedi då jag hörde mycket mer skratt i denna än till filmer med komiska inslag som Across The Spider-Verse och Shazam!, för att nämna några.
Joaquin Phoenix gör dock ett fantastiskt jobb som fältherre. Han har en swagger och något i blicken som kombinerat med sin väsande röst, ingjuter respekt och coolness. Han får även några emotionella scener. Vanessa Kirby är också bra med att spela svår, tuff men samtidigt sårad. Dock begriper jag knappt hennes karaktär och deras relation känns allmänt märklig. Det är frågor man får ställa till den ojämna Ridley Scott.
Trailrarna lovade maffiga strider och häftig action. En action-junkie som jag hade gärna sett mer och framförallt. det tuffa läget för Napoleon under reträtten från Moskva. Om inte det så mer om hans ungdom. Nu känns detta som Napoleons liv på 2x speed. Sista halvtimmen (som faktiskt har det längsta slaget) satt man och smågäspade till. Inget bra betyg.
4/10
Andra kritiker (3)
"”Napoleon” är en visuell triumf som väcker den gamla mastodontfilmens ande till liv"