Natt på museet 2006

Från och med nyår är museibesök inte längre gratis, med konsekvensen att antalet besökare halverats. Ironiskt nog kommer museet till biograferna istället, och frågan är om denna komprimerade snabblektion i (amerikansk) historia kommer att få ungarna nyfikna på riktiga museer, eller fungera som ett substitut?

Ben Stiller spelar Larry Daley, en loserpappa i desperat behov av jobb. Han tar anställning som nattvakt på New Yorks Museum of National History, lyckligt ovetandes om att sloganen ”Where history comes alive” är mer än bara en simpel metafor. På natten vaknar nämligen museets alla statyer, vaxdockor och uppstoppade djur till liv. Chockade Larry får fullt upp med att hålla T-Rexskelettet på plats, mäkla fred mellan de små cowboy- och romarfigurerna i dioramarummet och undvika den argsinte Attila the Huns ihärdiga attacker, samtidigt som skadorna ska hållas nere för att behålla jobbet…

Det är som upplagt för familjefest när Shawn Levy (”Fullt hus”, ”Rosa Pantern”) regisserar och Chris Columbus (”Harry Potter”, ”Ensam hemma”) står som producent. Även birollslistan bådar gott, här finns Owen Wilson och Robin Williams för att roa barnen, Ricky Gervais och Steve Coogan som ska få mamma eller pappa att dra på smilbanden, och för de som är gamla nog att känna till dem: Dick van Dyke och Mickey Rooney (som pensionerade vakter) i sina första Hollywoodfilmer på evigheter.

Med tanke på potentialen som finns här inser jag snabbt att det här kunde göras så mycket bättre. Säga vad man vill om fåntrattduon Stiller och Wilson (inte trodde ni väl vi skulle få slippa Owen här?), deras eventuella komiska begåvning har ännu inte bevisats, men när Robin Williams, kungen av improvisation som Ted Roosevelt-staty är lika stel nattetid som dagtid, och Ricky Gervais’ museichef är exakt samma karaktär som han gör i ”The Office”, känns det som ett stort slöseri med talanger. Vad gäller skådisar är dock ”Natt på museet” Ben Stillers lekplats fullt ut, där inga andra får närvara. Och att kalla Stiller för skådespelare är inget jag gärna gör – han springer mest runt, slåss med sluga miniapor och är sådär högljudd och jobbig som bara han och Will Ferrell kommer undan med gång på gång.

Men de lekfulla effekterna och en kravlös, charmig historia kan ses som en filmkaraktär i sig. Med drag av ”Jumanji” (Robin Williams medverkan förstärker känslan av déjà vu) påminner ”Natt på museet” mycket om en tecknad film, dock med avsaknaden av hjärta och den magi som filmidén onekligen erbjuder. Vad gäller amerikanska high concept-komedier för barn finns det massvis med tråkigare exempel, så ”Natt på museet” är ändå ett relativt säkert tips för en biokväll med småttingarna. Men jag hoppas att en del av dig som förälder känner skuld, som frossar i popcorn på valfri storbiograf istället för att för en gångs skull ta med familjen till ett riktigt museum.