Nattens väktare - Nochnoi dozor 2004

Det är inte varje dag man ska till att recensera en film man har sett två och en halv månad tidigare. Å andra sidan är det inte heller varje dag man ser ”Night Watch”, den ryska kassasuccén som utgjorde den första surprisefilmen vid 2005 års upplaga av Stockholms filmfestival. Jag har ändå sedan jag läst ut Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” inte haft annat än den högsta respekt för rysk fantasykanon och gläds åt att man i den här kommersiellt tredelade serien åtminstone verkar ha tagit fasta på burleskeriet.

Annars är ”Night Watch” ingen film med något djup som kommer att älskas av pretentiösa litteraturvetare. Här är underhållning och action satt i främsta rummet, vilket märks i filmens lätt överväldigande och tyvärr rätt uppenbart datorgenererade inledning som berättar om ett massivt slag mellan mörker och ljus som tog oräkneliga liv och utmynnade i insikt om jämna styrkeförhållanden samt någon form av terrorbalans i stil med kalla kriget. Att ”Night Watch” inte har några minimalistiska pretentioner märks inte minst i denna scen som utspelar sig på någon osannolik brokonstruktion över ett till synes ändlöst stup mitt ute i ingenting.  Förmodligen stamstället för episka slag mellan gott och ont.

”Night Watch” släpper lyckligtvis ”Sagan om ringen” så snart bakgrundsstoryn är etablerad. Tiden är nu och terrorbalansen mellan ont och gott upprätthålls av respektive sidas styrkor, människor som föds med övernaturliga förmågor som kan användas för såväl ondska som godhet. Beroende på vilka val man gör hamnar man i ett av lägren (ni som har sett SVT-serien ”De drabbade” känner igen förloppet) och bevakar den andra så att de inte bryter mot de universella lagar som är förutsättningarna för vapenvilan. Det goda gänget heter Nattens väktare och bevakar de onda på natten – Ondingarna heter Dagens väktare och bevakar ljuset på dagen. De onda supermänniskorna blir av någon anledning ofta vampyrer. De kan dessutom förvandla andra människor till vampyrer genom att suga deras blod. Vampyrerna hamnar automatiskt i det onda lägret. Enligt enkel matematik skulle den onda sidan på det här sättet snabbt kunnat samla ihop en armé för att utplåna våra hjältar, men se, då hade det inte blivit en trilogi!

I vilket fall som helst närmar sig som alltid i genren dagen för det ultimata slaget mellan ont och gott. Ett barn med krafter ska födas och hans val av sida ska påverka detta slag.  Men innan dess: huvudpersonen Anton Gorodetsky vaknar snart upp som spelare på den övernaturliga världens schackbräde hemma hos en gammal ond och genuint obehaglig hagga. Dit kom han för att önska sin exfru abort – och gissa om han kommer att ångra sig. I en spektakulär scen dyker två nattväktar-agenter upp för att förhindra ondskans gilla gång. Jag lovar att scenen där de sätter en glödgad stekpanna mellan handflatorna på häxan sent ska lämna era näthinnor.

Det är just i de snabba momenten och estetiken som ”Night Watch” är som bäst. Regissören Timur Bekmambetov verkar ha haft målet och medlen att göra en snygg, actionpackad film i gängse med dyr produktion. Han har lyckats - ”Night Watch” levererar. Dessutom har den sin egen speciella charm. Det goda gänget är ovanligt slitet och  ruffigt. Metadriften med filmens egna stulna konventioner (när en desperat vampyr jagar det framtida ödesbarnet är det ”Buffy och vampyrerna” på tv:n, vad annars) och den trivsamma lakoniska humorn som framträder i Antons interaktion med sina grannar (som är vampyrer men ändå verkar schyssta) är inte kännetecknande för mainstream-produktion från Hollywood. Men det gör inget om den sprider sig österifrån.

Bilder att minnas efter att ha sett filmen: nämnda stekpanna och häxa, tunnelbanescenen och en spektakulär transformering är ensamma värda priset. Jag gillar också att historien i viss mån problematiserar förhållanden mellan ont och gott – kan man vara säker på att nightwatchers alltid är goda och daywatchers onda? Vi får se om kommande delar kastar ljus över saken – oavsett är min tand blodad.

ONÖDIGT VETANDE "Nattens Väktare" beskrivs som "första delen i en episk skräcktrilogi". Film nr 2, även kallad "Day Watch", hade rysk biopremiär redan 1 januari 2006. Den avslutande delen beräknas komma 2007.